Jag blir häpen/förvånad över att en del människor orkar skicka -eller kanske ändå mera imponerande, orkar LÄSA kedjebrev och annat som kommer farandes på mailen.

Just nu när jag skulle släcka ner datorn hittade jag ännu ett kedjebrev.

Rätt bra för att vara kedjebrev!

Blev ju lite nyfiken på dagens horoskop också...

DagshoroskopMåndagen den 31 augusti Väduren ca 20/3 - 19/4

Nu kan du få delta i en enkät och svara på frågor om hur du trivs med ditt arbete. Svara som du verkligen känner. Den goda hälsan följer dig. Blommor kan komma till dig och visst är det rart, men de ges inte med någon större kärleksglöd. Var diskret och utmana inte det okända i kärlek.

Kul det där med att "den goda hälsan följer dig". Jag är sjuk idag. Hmm....

Var ut på hemmets journals hemsida och klickade på deras online spådom för dagen. Jag vet inte vad jag ska säga om det här?!

Om du vill kolla hur det går för dej så kommer länken här: http://www.hemmetsjournal.se/astrologi/spadom_online/

Ang tidigare bloggning om att komma i tid...

Prick klockan nio rullade jag och volvon in på torget i Falun i fredags morse.

Arrangören var tacksam/chockad.

Jag var mallig/förvånad.

Har varit på marknader i helgen.

Fredag-lördag var det Falun på kullersten och det jävla torget som vi höll till på lutade så det nästan var lögn att få marknadsställningen att stå kvar. Fel pressenning hade jag fått med mej också så jag hade tak som räckte till ett dubbelt så stort marknadsstånd mot det jag har.

Eftersom jag inte är så lång så är det rätt drygt just med takbiten på ställningen. Igår blåste det dessutom som fan och när jag hade fipplat med taket för femtiosjunde gången utan att få till det så hände det. Jag höll på att ta till lipen för jag var så less.

Jag tog en kopp kaffe istället.

Men, jag stod bredvid en attans cool kille som sålde Monsterkepsar. Han hade en jädra förmåga att dra till sej coola ungdomar som snackade som värsta Rinkebykidsen. Ett ord som numera finns i min vokabulär är "chilla" och eftersom jag har haft det lite smådrygt även idag med blåst och regn i Högbo så har jag valt att chilla hela kvällen.

...vad det betyder?! jag TROR att det är typ ta det lugnt eller softa liksom. Jag vågade inte fråga men är det  nån som vet så är jag oerhört tacksam för en översättning :o)

Det här har jag funderat över rätt länge faktiskt!

Vi stannade till på en mack i Sala när vi åkte hem från Örebro för att få nåt att stoppa i magen. Det har en jädra förmåga att bli så att vi missar lunchen jag och han som jag umgås med. Detta medför att han blir magrare och jag blir fetare + att båda två blir lite stirriga och tjuriga innan det blir middag, och den har blivit oerhört sent många gånger i sommar eftersom jag har jobbat ganska sent å så.

I alla fall så hade vi fattat ett gemensamt och orubbligt beslut om att IDAG ska vi ha nåt att äta till lunch och det blev rullkorv för min del. Man funderar nästan på om det inte är lika bra att hoppa lunchen när man äter sånt men ok.

Passade på att låna toa på macken och det var bara ledigt på handikapptoan så den tog jag. Handikapptoaletter kan ofta vara snäppet trevligare än andra offentliga toaletter. Dels eftersom många inte har samvete att gå in dit utan att vara amputerad, lam eller åtminståne döv/stum. Sen är de ju lite rymligare också så man får plats.

Jag har inte nåt samvete när det gäller det där så jag gick alltså in dit och satte mej. TJONG sa det så for sittringen iväg och locket smällde igen över ryggen på mej. Aha! Det är kanske meningen att man ska BLI invalidiserad om man inte redan är det! Smaaart.

Sen skulle jag ta papper då.
Att vara handikappad kan tex innebära att det fattas en arm eller ett ben. Om man låt säga hade saknat vänster arm och var stelopererad i ryggen, då hade man fått dropptorka på den här toaletten för pappershållaren satt fast i väggen bakom toan men ca 1,5 meter bort. Det krävs en viss smidighet för att fixa den vridrörelsen i kombination med sträckningen som ska till.

På PRIX i Bollnäs måste man ha en högerarm som är 2,20 för att man ska nå rullen. Antingen får man bedömma redan innan man drar igång med det man ska hur mycket papper som kommer att gå åt, åsså får man gå och hämta det på bortersta väggen, eller så får man ta den där promenixen med brallorna nere vid knäna för att få en torr och ren bakdel.

Undrar om den som fixat till det där ens har provat toaletten?

Sen ett citat från en gammal barndomskamrat bosatt i Hamnäs:

"Ett minimum av medmänsklighet är att fylla på toapapper när man har tagit det sista på rullen!"

Jag har ju tagit upp det här med min tidsuppfattning tidigare och jag tror på nåt sätt att jag kanske måste försöka ändra på mej. Om inte annat så för andras skull.

Jag har i flera år kännt en man som arrangerar marknader. Jag kom i kontakt med honom då det skulle göras en hemsida och den skulle jag göra var det tänkt. Första samtalet var inte sådär genomtrevligt eftersom JAG ville ha in material att bygga hemsidan av och HAN ville bara få den gjord.

Han tyckte att jag var dryg som tex ville ha en logga mailad till mej och rev i med att "jadu, det finns så många andra som kan bygga hemsidor så om det inte passar så kan jag ta nån av dom!" Varpå jag svarade att "tja, om du och jag ska kunna samarbeta så får du nog ta och använda en annan ton när du pratar med mej".

Efter detta är vi kompisar! Vi kommer skitbra överens men han stör sej på att jag alltid, ALLTID!!! är sen, eller till och med sist.

Han har försökt med att hota mej "kommer du inte och checkar in 2 timmar före marknaden börjar så har du ingen plats!"
Jag har nästan aldrig kommit tidigare än en timme före start och har alltid fått en plats.

Han har suckat och givit mej pikar, han har hånat mej inför andra och sist jag träffade honom så skrek han så alla hörde det "MEN TITTA DÄR KOMMER JU HON OCKSÅ!!!" och då kom jag precis när marknaden började in på området med snudd på kokande bil. Stor dramatik! Fick en fin entré där mycket tack vare honom och fick ju iof rätt snabbt hjälp också med att hälla i vatten i bilen och kasta ut alla lådor med grejor ur bilen så jag kunde packa upp.

Nu ska jag vara med på en av hans marknader i helgen. I Falun. Eftersom jag inte har fått nån faktura ringde jag honom idag och kollade att jag verkligen har en plats. Det hade jag såklart. Så då frågade jag vilken tid det börjar.

Han drog på svaret men sa sen... "Hmmm... det börjar kl 10 men KAAAAN du inte försööööka komma till klockan 9 eller nåt i alla fall, det blir så mycket enklare då"

Alltså, han var inte otrevlig, han BAD mej på ett uppgivet och ödmjukt sätt att bara komma lite före marknaden börjar. Rörande!

Jag ska banne mej försöka komma i tid. Helt på allvar!!!

Be för att jag ska lyckas.

Året var 1989 och jag hade fattat det svåra beslutet att sälja min första bil, en bubbla, och istället köpa en gammal fin PV, modell 60-tal, av en släkting.

PVn var enligt sambon lite mer krocksäker än bubblan och eftersom jag har växt upp med en far som gillar veteranbilar så föll jag direkt för bilen när släktingarna började plocka fram "lull-lull" som takräcke och lyktskydd i bambu. Den var otroligt fin! Vit.

Dagen då jag hämtade hem den var det blixthalka och det väglaget höll i sej alla de tre dagarna jag hade bilen. På dag 3 packade jag in katterna Lisa och Sluggo i bilen och tog vägen över "skogberget" in till Söderhamn. Bilen var stor som ett skepp när man var van den lilla bubblan och när jag fick möte koncentrerade jag mej visst lite mera på att hitta rätt knapp på govet för att blända av helljuset, än att kolla på vägen.

Plötsligt tog det tvärstopp! En gigantisk gran hade blåst över vägen och så var det färdigåkt.

Det var flera som inte hade full koll framåt för när jag satt mej i bilen igen efter att lirkat loss de vettskrämda katterna från golvet, ruskade det till i bilen. Det var syrrans gamla, för länge sedan pensionerade, magister som med full fart kört in i mej och PVn. Gubben var tydligen också lätt förvånad över det abrupta slutet på färden för han satt kvar i bilen med händerna prydligt 10 i 2 på ratten och med lätt gas när jag klättrade ut över hans motorhuv.

Av PVn var det bara skrot kvar men jag och katterna klarade oss helskinnade. De katterna uppskattade förresten aldrig en bilutflykt mera...

MEN, BUBBLAN!!!
Jo, jag sålde den alltså. Med samma sorg i hjärtat som jag förstår att min släkting hade när hon sålde PVn till mej, lämnade jag ifrån mej nycklarna till damen som med hjälp av sin bror varit och provåkt, och bestämt sej för att köpa den för 2000:- Att bromsarna var dåliga och att ett framlyse behövde fixas var saker jag visste om, så det berättade jag -ärlig som jag är. Att det var betydligt allvarligare fel på bilen hade sambon valt att tiga om.

En månad senare jobbade jag som vanligt i charken på Domus och vi hade riktig helgrusning när jag upptäckte att en herre kastade onda ögat på mej. När jag kom åt hans håll för att snappa åt mej en nygrillad kyckling åt en kund frågade han om det var jag som var Anniqa. Jo, det kunde man ju inte neka till... Det visade sej att han var sambo med damen som köpt min bil och att han just den dan varit och besiktat den.

Bilen var visst totalt sönderrostad och han hade med nöd och näppe fått köra den hem. Pinsamt! Jag fick ringa och försäkra damen om att jag inte hade en aning om i hur dåligt skick den var och det slutade med att hon bara behöll den utan att bråka med mej. Jag kände mej dum men samtidigt lite så där egoistiskt glad över att jag hunnit sälja den.

Under årens lopp har jag ofta tänkt på min första bil. Den var lite speciell eftersom jag hade piffat till den med hjälp av en rosa sprayburk en dag när jag behövde muntra upp mej (jag hade varit till en sadistisk frisör som klippt min lugg åt helvete för kort). Inte ett enda kort har jag haft på bilen och jag har varit övertygad om att den varit skrotad eller överrisad i skogen sen lång tid tillbaka.

DÅ ringer brorsan och säger att bubblan är till salu! Se och förundras!