Tja, här kommer ett exempel på vad jag tycker är roligt.

Shane tar och plinkar på pianot och sjunger med i 5 oktaver.

TYCKER HAN JA!!!

http://www.youtube.com/watch?v=HZsBL4d1Eus&feature=player_embedded

Finns det nån stödgrupp för Farmville beroende än?!

Jag kommer att behöva gå med i en sån om jag inte dämpar mej snart.

Det började med att jag skaffade ett akvarium på Facebook. Började med att skaffa en fisk med mitt namn och en som hette lika som loverboy. Efter ett tag kom jag på att man ju kan para dom och efter att fiskarna hade snurrat runt en stund och kastat hjärtan åt alla håll låg det så en liten guldklimp på botten av akvariet. Nästa gång jag kikade till akvariet hade det blivit en liten fisk av guldklimpen. Den nya hette Jojo. En tjej och oerhört söt och hungrig. Det gäller att mata, städa och fixa för att firrarna ska må bra. Åsså kan man lära dom trix också. SEN kan man kika in i grannarnas akvarium och hjälpa dem med städningen och så. Man får poäng och pengar för det man fixar med och det hela är barnsligt kul.

Ända tills jag skulle para fiskarna igen. DÅ valde HAN som heter som min drömprins att para sej med Jojo, våran egen avkomma!!! Men herregud. Ja, jag hade parat dem en gång innan och då fick vi en firre som hette Otto. I rena trotsen så parade sej Anniqa fisken sej med Otto. Nu har jag sålt Otto och Jojo. Gillade aldrig de där ungarna.

Dottern surnade till när hon fick veta att hon inte ens fanns med som fisk utan hade ett blått litet kryp med antenner på huvet uppkallat efter sej. Nu har jag köpt en jädrigt stilig fisk som heter lika som hon.

Nåja, det var mitt lyckliga akvarium det... men om man hade nöjt sej då!!!

Nope, min kompis knallen har länge babblat om sin farm som han har skaffat sej. Vid en trevlig middag i Rättvik med ett gäng knallar visade det sej att flera av dem är grannfarmare! Fan vad avis man blev då då!!! Det babblades om rävar som skrämde djuren och om sorkar som grävde sönder landen, om äppelträd och kor som skickats som presenter och skördar som gått åt helvete. Jag fattade ingenting men anade att det där är nåt som jag inte borde börja med eftersom jag har en förmåga att bli lite manisk...

Tja, det börjar ju med att man tjuvröker, sen brukar det bli feströkande och sen är man fast. För mej började det med ett akvarium, sen hade nån skickat ett äppelträd och nån annan en ko och en tredje en höna... TILL SIST KAN MAN INTE STÅ EMOT! Jag var bara tvungen att kika in på det där Farmville. OCH jag fattade ingenting.

Där hade det kunnat stanna men då frågade jag en som redan är fast i träsket om vad det gick ut på. Denna Farmvilleberoende kvinna behövde sååå precis en granne till för att kunna expandera och gav mej mer än gärna en introduktionskurs på telefon. Mycket trevligt och här är jag nu. Fast i träsket.

Första natten var jag tvungen att ställa klockan på ringning kl halv 1 eftersom jag inte tänkt mej för och odlat jordgubbar som måste skördas. I går fick jag nästan ett nervöst sammanbrott eftersom jag inte fick nån kontakt med internet när jag var i Lenninge och skulle jobba. Hade datorn med mej för att kunna fixa med bokföringen... Nåja, i grevens tid fick jag kontakt och kunde både skörda och så.

Idag har jag satt ris och om en liten stund tror jag det är dags att plocka jordgubbar igen. Jag har fått en ny granne som har lovat skicka en anka till mej. Hon har fått en lila höbal som hennes sköldpanna visst var sugen på. Jag kikade in på hennes farm och blev superimpad. Hon hade inte mindre än 158 små land med ris. Kors! Hon hade förresten varit in på min farm och sjasat bort ett gäng kråkor också.

Gud vad det är bra med grannar!

Jorå, bor man i stan så äter man snabbmat så är det.

Jag har varit i Lenninge idag och dottern skulle ut och äta med ett gäng kompisar. På vägen hem passerar jag McDonalds och tänkte att det kunde vara smidigt med en hamburgermiddag. Alltså svängde jag in för att beställa. Från bilen. Man är väl världsvan.

Efter en god stund öppnar en tjej luckan och säger lite trött "Du har liksom åkt lite för långt. Ta ett varv till och beställ vid stolpen" "Va?! Har ni gjort om???" säger jag då för sist jag testade det här "åk å beställ" systemet så var det då prexisens här som man beställde och betalade. "Ja... för typ ett år sen..." svarade jäntan lika trött.

Ok, jag är inte omöjlig. Jag åkte ett varv till och MINSANN!!! Det fanns ju en sån där stolpe att beställa vid. Eftersom jag såg filmen "Vi hade i alla fall tur med vädret 2" i helgen så blev jag lite full i fniss (finns en fin scen m en sån stolpe i filmen) men jag beställde med hög och klar stämma en Mc Chicken å kompani. "vad vill du ha att dricka till den?" undrar den trötta genom stolpen. Jag gillar vatten och har en kran med sånt hemma så jag säger att jag inte behöver ha nåt att dricka. "nähä... bara hamburgaren då?" undrar hon. Jag svarar ja (å kompani betyder väl m strips å lull lull?!) på det och fläskar till med lite vitlöksdipp att doppa stripsen i.

Sen får jag åka fram till den där luckan och betala och efter det får jag åka vidare till nästa lucka och efter en stund får jag en väääldigt lätt påse med min mat.  Jag åker hemåt men får liksom för mej att kika i påsen. I påsen ligger det en sketen låda med kycklingburgaren och vitlöksdipp. Inga strips. Det är ju stripsen som är det godaste!!! Blah, jag åker in på Kalles och köper strips. Det tar en evighet. Sen kommer jag hem och äter den kalla kycklingburgaren och de halvkalla stripsen och jag har redan bestämt mej för att jag inte ska äta så mycket snabbmat. Känns som ett bra beslut det där för fan vad fet jag börjar bli.

Undrar om det finns nån kladdkaka kvar från helgen förresten?!

Var iväg och kollade blodtrycket ikväll.

Jag har ju haft det lite stressigt på sista tiden, låt säga det senaste halvåret... och sen nån månad tillbaka har det yttrat sej som ett litet tryck över bröstet. Eftersom jag själv är i hälsobranchen så vill jag såklart föregå med gott exempel å nu är trycket kollat. Det var helt ok så nu behöver man inte oroa sej över det utan jag kan helhjärtat försöka få en lugnare tillvaro.

Det var broderns fru som tog sej an mej och för att få mej riktigt luuugn å fiiin så gav hon mej öronakupunktur mot stress. Dvs. hon satte nålar i mina öron. Helfestligt!

Svägerskan berättade att hon satt nålar på en rätt stressad tjej tidigare och då lossnade nån nål eftersom hon var så spänd. På mej FLÖG nålarna loss nästan lika snabbt som de kom dit. Jag fick det förnämliga erbjudandet att kommat tillbaka för påtår med nålar och jag ska nappa på det. Dels för att jag tycker att akupunktur är en skitbra behandlingsmetod men även för att se om det går bättre att få nålarna att sitta kvar nästa gång.

Jag har degat och degat och degat idag och sett på en hel del på teven. Just nu är det grannfejden och för en stund sen blev det ett sånt där fint ögonblick när det tidigare helt oense grannarna kom sams, tänkte på gamla tider till sist så KRAMADES granntanterna som just grälat på varann så det osade om det.. Jag var tvungen att fälla en tår för jag tyckte det var så fint. Vilken lipsill jag har blivit!!!

Trycket låg förresten på 120/80 och det är finemang :o)

Jag har just suttit och okynnesätit en massa godis.

Man kan ju undra över hur smart det är att göra det när man för det första borde sova, dessutom har jag ätit rätt mycket klet de senaste dagarna och jag är proppmätt...

Dottern har haft några tjejer hemma på mat och film och jag fick åka iväg på detsamma hos han som jag tycker sådär larvigt mycket om. Av nån anledning kom vi in på det här med tänder och tandläkare... och nu blev det ett oerhört aktuellt ämne för mitt i en jäkligt seg godis bet jag loss en gammal lagning och med den en bit av en tand. Det kommer INTE att bli skönt att laga det här för det liksom småilar i tanden när jag petar med tungan där. Dyrt antar jag att det blir också. Nån som vet hur dyrt?

Nu ska jag borsta tänderna jättenoga och sen är det säng.

Blah vad jag är trött på allt flyttande som ALDRIG verkar ta slut.

Idag var jag hem till gamla lägenheten för att hämta hem det sista. Det var så mycket saker att jag får åka dit och ta det sista på fredag istället. Idag blev det det NÄST sista.

Nu på slutet är det det tråkigaste som ska med. Tex trädgårdsmöbler som man ska försöka stuva undan nånstans i väntan på våren. OCH då hade jag liksom glömt bort att jag har två uppsättningar trädgårdsmöbler. Den ena gruppen (som jag har fått med mej och som jag har stuvat undan) är av trä och den behöver målas och den hade blivit alldeles snuskigt svart och geggig. Och blöt. Och den luktade illa. Och jag blev superskitig av att jonglera med den. Den andra är av plast, är grymt rekig och allmänt ful. Den kommer att få tillbringa vintern på baksidan av lägenheten tror jag. Hammocken har jag donerat till förra grannen och hon verkar vara glad för den. KUL!!!

Sen var det:

• 2 halvfulla säckar med vete (sen tiden då jag sydde vetevärmare)
• säkert ett trettiotal plastblomkrukor, innerkrukor (som jag hoppas inte är från inomhusblommor jag dödat utan från blomplantor från vårarna på Fyrkanten)
• Tomburkar och tomflaskor som ska pantas
• En låda med tyg (vetevärmarepoken igen?)
• En stooor låda med kläder som jag slängde och (nu ångrar jag mej nästan...) i den lådan låg min gamla overall från då jag jobbade på dagis och då en av tjejerna sa nåt så otroligt förnuftigt! Hon sa: "En sak förstår inte jag, och det är varför ni vuxna inte använder overall, det som är så PRAKTISKT!" Jag åkte och köpte mej en overall samma dag och jajamen, hon hade rätt. Det är oerhört praktiskt. Den jag köpte var dessutom oerhört ful! Skrikturkos med ett V-format parti från axlar ner till navel i cerist. Täckjacksmodell med resår i midja, arm- och benslut. Tur att den var praktisk!
• Diverse tomburkar till firman
• 9 st 25-liters dunkar som jag har givit bort men som ska fraktas in till stan och förenas med den 10:e dunken
• En anslagstavla med ett julkort från han jag helst vill ha julkort från, ett alla hjärtanskort från dottern, ett litet hjärta med texten "världens bästa mamma", ett kort på mej och en knallekompis, en ICA-almanacka för 2009 och ett tidningsurklipp på farsan...

Nåja, jag stuvade in det jag fick plats med i bil och släpvagn och försökte sortera  upp det efter vad som skulle hem, in i garaget eller till åsbäcksgatan (firman). Det blev såkart som vanligt, på slutet orkade jag inte hålla sån koll utan stoppade in sakerna där det såg enklast ut.

Modern skall dock ha ett stort tack för all hjälp med blommor och blomlådor och skräpkörning och allmänt fix!

Väl inne i söderhamn var det bara att spotta i nävarna och försöka bena ut vad som skulle ur på första stället, arbetsplatsen. Fick plocka ur en del grejor för att komma åt det jag skulle ha och till sist var det riktigt rörigt!!! Suck! Nåja, jag packade in mej i bilen och for iväg mot Nymåla. Passade på att ringa en god vän och i den rikliga eftermiddagstrafiken är det plötsligt något bekant som syns i backspegeln. "Nämen... Det är ju min ICA-almanacka!!! MEN VA I HELVETE!!!" Fick tokstanna strax före bron vid shell för att ta bort anslagstavlan från taket på bilen. Piiinsamt!!! Jag hade i alla fall vett att inte fortsätta babbla i telefon då jag steg ur bilen :o)

Det mesta var kvar på anslagstavlan, det enda jag saknar just nu är ett alla hjärtansdagskort från dottern så är det nån som ser ett sånt nånstans mellan Åsbäcksgatan och Shell så är jag tacksam för att få tillbaka det.

Jaha, då var det vinter igen då.

Eftersom jag har haft lite missflyt i samband med vinterväglag har en kompis tagit för vana att höra av sej till mej med budskapet "BYT TILL VINTERDÄCK MÄNNISKA". Varje år har hon sms:at, ringt eller sökt upp mej för att säga det.

I år hörde jag inget så till sist skickade jag ett sms med texten "hjälp!"

Inget svar...

Då skickade jag ett till med texten "det är vinter"

"BYT TILL VINTERDÄCK!" fick jag tillbaka... varpå jag svarade "kan ju inte! :o("

Så då bokade jag tid för däckbyte hos hennes familj som driver en bilskrot.

Jag var tvungen att lägga fram det här med bilskrotsbesöket lite försiktigt till min bil.

Jag sa att "nu ska du och jag åka till en bilskrot och det är inte nåt farligt alls. Vi ska bara byta till nya däck på dej så du inte halkar i diket nu när det har blivit vinter. Jag LOVAR att jag tar med dej hem och att jag inte lämnar dej där."

I morse startade inte bilen. Det såg ut som att jag lämnat lyset på över natten men jag tror att den har vridit på lyset själv i ett desperat försök att inte kunna tas sej till skroten. Det var så tvärslut i (det för övrigt nya) batteriet att det inte ens gick att springa igång den.

Jag fick ringa till jourhavande granne som jag för övrigt ringde till i går morse också (då fick jag inte upp garageporten...) så han kom snäll som han är med startkablar.

Nu har vi klarat av däckbyte och bilen drog en lättnadens suck när vi lämnade det där obehagliga stället. Om ett halvår ska vi dit igen och då hoppas jag att den inte tjafsar på det här viset.

Grannen med hustru är inte bara  hjälpsamma, de är dessutom väldigt trevliga och nu har jag och dottern just haft den stora äran att ha dem här på lite fika och babbel. KUL!

Vi kommer att trivas här på Nymåla!

Skrivet mars 2009 - Eftersom jag precis har flyttat tänkte jag att det kanske kan funka att publicera en liten berättelse ur verkligheten från förra stället jag bodde på. Namnen på huvudpersonerna är utbytta.

Strax före jul blev jag räddad av David Batra. Jag letade som vanligt julklappar sådär i sista minuten och blev lite smått överlycklig när jag hittade boken med titeln "Den som inte tar bort luddet ska dö!" Jag köpte flera stycken och delade ut till de jag trodde skulle uppskatta den.
 
Det är en bok med samlade elaka och irriterade lappar som hittats i tvättstugor, vid diskbänken på arbetsplatser, på vindrutan på bilen osv. Man vet aldrig när man gjort sej förtjänt av en elak/irriterad lapp. David har skrivit små kommentarer till lapparna och det är riktigt underhållande att se hur folk hetsar upp sej över småsaker. Själv fick jag smaka på det här för en massa år sedan då jag bodde granne med Harald Stenberg. 
 
Harald äger en liten tokblå truck. Denna truck används bara i yttersta nödfall eftersom Harald brukar försöka snika snålskjuts så långt det bara är möjligt och sen faktiskt lite till också. Resterande tid stod den mest ivägen för oss grannar eftersom Harald brukade försöka ställa den på två parkeringsrutor. En kväll när jag kom hem hade han lyckats med det och det var fullt på parkeringen. Krångligt... MEN eftersom Harald hade tagit de två rutorna längst till höger så krånglade jag mej in och fick bilen att stå kvar utan att ramla ner i diket. Det var allt lite småbökigt att komma ut men det gick. Morgonen efter kunde man se en stooor och tydlig skylt i sidorutan på trucken. Mot min sida så att säga. "GE FAN I ATT SMÄLLA UPP BILDÖRREN PÅ MIN BIL ERA HÄNSYNSLÖSA JÄVLAR!" Jag har aldrig bett om ursäkt för att jag parkerade sådär nära men jag har inte ställt mej bredvid Haralds truck i onödan nån mer gång heller. Det är ett kraftfullt sätt att kommunicera på det här lappsystemet!

Här har vi en bild på den lite smått världsberömda trucken.
 
Det jag skulle komma till är att vi visst har problem här på fyrkanten där jag bor. Det är tvättstugan just nu och det i kombination med folk som inte riktigt vill rätta in sej i ledet. Redan i somras fick jag första inblicken i det här. Jag kom utvinglande med oborstade tänder och håret på ända för att slänga in lite tvätt. Det blir himla mycket tvätt när man masserar. Tja, jag låste upp och steg in och konstaterade att nån visst glömt att hämta tvätten och att städa efter sej. Det är ju jättelätt att missa det. Man kanske har sista tiden på kvällen... åsså slänger man in tvätt i tumlare och torkskåp och tänker att man ska hämta tvätten på morgonen efter, innan första tvättpasset börjar. Klockan 7. När klockan ringer tror man att den har blivit sinnessjuk och man stänger av den och somnar om. Sen kanske man har varit vaken ganska länge så man är supertrött och man kanske hör till den typen av människor som aldrig blir naturligt morgonpigg så man kanske gärna sover till halv 10 om man kan och får. Kort sagt, jag såg att nån inte tagit bort sitt och att maskinerna var tomma så jag började tvätta. Allt detta gjordes med halvslutna ögon eftersom min plan var att gå raka vägen tillbaka till sängen igen.
 
Väl ute möter jag Kajsa. Kajsa är en arg ung 2-barnsmamma som har superkoll på allt som händer här på området. Kajsa bor mittemot tvättstugan. Kajsa har en väldigt gäll röst när hon är upprörd. Kajsas röst skär i  öronen klockan 7 på morgonen. "Har dom tagit bort tvätten?!" gapar Kajsa. Tydligen har hon koll på att det tvättats på nattetid och har nu stigit upp lite extra tidigt för att få gotta sej i att ta dem på bar gärning. De som inte kan rätta in sej i ledet alltså.
Jag vill ogärna ge Kajsa vatten på kvarn så jag försöker liksom finta henne och stänga dörren så att hon inte ska se förödelsen. Det är onekligen ganska rörigt där ute men vatusan! Kajsa fintar man inte så lätt. Hon tar sej in med argumentet att hon ska boka tid för tvätt. Hon gapar på ett tag om hur det ser ut och sen lyckas jag ta mej därifrån. In mot sängen.
 
Väl ute möter jag Maggan. Maggan är en kort och tjock liten tant från Värmland. Hon är ganska nyfiken av sej och hon har tvingat sin man att klippa häcken extra låg utanför deras lägenhet så hon ska kunna se ut. Hon har tex koll på tvättstugan från baksidan. "HAAAR dom tagit bort tvätten efter sej?!" säger Maggan lite pustande eftersom hon fått skynda sej ut med rollatorn för att hinna på mej innan jag går in igen. Maggan berättar att hon minsann sett att DE varit ute och tvättat på natten och hon tänkte att "dom kommer aldrig att hinna få bort tvätten i tid i morgon bitti" Jobbigt att vara vakthund... tänker jag och försöker gå in till sängen. Nej nej. Maggan tar mej armkrok och går in i tvättstugan till Kajsa. Där drar det liksom igång lite värre mellan de tu damerna. Lite intressant är det för i normala fall är Maggan och Kajssa ovänner men de finner varandra så fint när det gäller frågor som tvättstugan och bilkörning på området. Det ligger lite tvättmedel på golvet och Maggan hetsar upp sej över det. För att släta över berättar jag att jag just tappat ut en halv hink med tvättmedel hemma i hallen. Menar att det är ganska lätt hänt... och sen så biktar jag mej och säger att jag ofta är ute och tvättar på nätterna eftersom det är är ju ändå ledigt då och man stör ju ingen eftersom tvättstugan ligger i ett separat hus.... Då lägger Maggan armen om mina axlar och säger "men Anniqa, det är SKILLNAD!"  Jag undrar vad det är för skillnad på mej och de som har glömt tvätten.
 
Nästa gång jag kommer ut i tvättstugan, efter sådär 45 minuter, finner jag att Maggan och Kajsa har fått sällskap av Maggans man Pelle. Vi har inte världens största tvättstuga så jag får be dem maka åt sej lite när jag ska ta ur min tvätt ur maskinerna. På väg mot tumlaren säger Maggan "De har väl tagit ur luddfiltret!" varpå jag svarar (lite irriterande att behöva svara för jag vill ju inte tjalla) "nja, de har ju liksom glömt tvätten också". MAggan tar sej för hjärtat, vacklar till och säger med sin fina värmländska dialekt "men... jag blir alldeles KLEN!"
Då jag tar fram den lilla sopen för att ta bort luddet säger Pelle STOPP!!!
Det visar sej att han har kameran med sej (Pelle har jobbat som journalist) och han är ute om dokumenterar förödelsen. Pelle menar att jag inte får ta bort luddet. Han vill först plåta det och helst vill han att det ska sitta kvar som bevis också. Jag börjar få en irriterad rynka mellan ögonbrynen och tar bort luddet i alla fall. Då hämtar Pelle luddet ur soporna och knäpper kort i alla fall. Jag börjar tycka att det är obehagligt och undrar om det inte börjar ta lite stora proportioner det här. Men då får jag veta från Kajsa att "Man lessner ju" (ledsnar på svenska).
 
Jag lämnar de tre i tvättstugan och hör sedan hur Berit Hult kopplas in i dramat. Berit bor granne med de som identifierats som brottslingar denna gång. Jag hör Berit vråla nåt till den unga killen som nyvaket kikar ut för att rasta sin hund.
 
Sista gången jag är i tvättstugan kommer samma nyvakna kille ut och hämtar tvätten. Jag frågar om han åkt på skäll och han ser lite skamsen ut och säger att Berit retat upp sej för att hans hundvalp jagar Berits katt. Sen så störde hon sej visst på att han tvättat bilen utanför lägenheten också så nu är det slut med biltvätt på området. Synd, för jag hade tänkt tvätta min rishög förra sommaren men det har fått vara... Pelle hade stormat in och gapat om att nu skulle tvättstugan plockas ur och städas ögonaböj!
 
Slutknorren på det hela är att det inte var killen med hunden som hade lämnat tvätt i tvättstugan. Det var hans granne men det vet inte Kajsa, Maggan, Pelle och Berit. Maggan har en egen tvättmaskin och brukar inte tvättstugan annat än för att få upp blodtrycket vid såna här tillfällen. Kajsa tog bort sin plutt eftersom hon inte alls behövde tvätt den där dan, det var ju bara en anledning för att få komma ut och kika i tvättstugan.
 
Nu har grannarna till killen med hunden flyttat men vi har ett lite "hemligt" par som bor här på området. Kvinnan hade fotboja förra sommaren och det ryktas om att hon har hotat folk med kniv. De har gärna fördragna gardiner och jag antar att de vill vara annonyma. I helgen hade de identifierats som tvättstugebrottslingar av team Kajsa/Maggan. De hade glömt tvätt och med argumentet "man lessner ju" hade Kajsa beslutat att nu var det tvättförbud tills på måndag efter att hyrsevärden fått ta del av elendet. Till min stora förtjusning såg jag att de hemliga hann ut och städa sent på söndag kväll så det sket sej så att säga för Kajsa och Maggan.
 
Nån dag senare var jag ute och tvättade igen och då kom Maggan ut och kikade till. "Jaha... så du törs tvätta här" säger hon för att få igång mej. Efter att ha försökt slingra mej så säger jag helt enkelt "har vi problem?" Då berättar Maggan om en massa små delikata saker som jag har missat och så säger hon det finaste jag hört på länge. PÅ värmländska: "Jag brukar inte svära, men MILDA MATILDA så det såg ut här i helgen!
 
Nu vill jag att ni som har orkat läsa ända hit, oavsett om ni som Maggan inte brukar svära eller inte, lägger er till med den mest värmländska dialekt ni kan frambringa och så säger ni högt och med lite inlevelse MILDA MATILDA! Visst är det ett riktigt kraftuttryck att ta till när det krävs. Varsågoda.
 
Men i alla fall. Jag trivs här. Vi bryr oss om varandra här på landet. Vi bryr oss JÄTTEMYCKET!

Nu har jag som sagt var flyttat. Om någon dag måste jag tvätta. Håll tummen för att jag klarar det!

Artikel om tvättstugetrams: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6108375.ab