Man kan sova på rygg, i fosterställning, på mage... eller som jag. Som en superhjälte! Framstupa sidoläge kan man även kalla det men då låter det ju som man håller på å stryker med.

I morse var jag opigg. Dottern var pigg. Hon har kamera i mobilen såklart och efter att den varit på reparation upptäckte hon att det även går att skicka mms med den. Alltså förenade hon dessa egenskaper och skickade en bild till han som jag gillar som fanken. Jag undrar varför han inte hör av sej idag...

Bildtexten i mms:et löd: "törs jag väcka odjuret?"

Härom kvällen var det dags för Ernst att pyssla.

Han kastade sej hämningslöst mellan att göra marschallhållare av hönsnät, stommen till nån mosskon av hönsnät och trassla med gamla pinnar i nåt blomarrangemang och sen kokade han en gädda som såg riktigt oaptitlig ut.

Man skulle ju kunna tro att jag inte gillar Ernst, men se det gör jag på sätt och vis. Jag tycker att han fyller sin funktion. Man kan kolla på honom och sen tycker man det är helt ok att inte ha det så pyntat.

Det jag mest funderar på är i alla fall vad det är med den där karln och hans fötter. På sommaren springer han barfota om det så tokregnar och nu när det går mot jul då är det raggsockar som med stor möda dras på fötterna. Det såg ut lite som en omvänd strippshow när de skulle träs på...

I alla fall så går det ju inte att använda sej av de här pynten som han kommer på för det är så himla genomskinligt att man snappat upp det på teven och man vill ju ogärna bli kallad "Ernst" så även i år kommer jag att låta äpplena ligga kvar i fruktskålen och inte lagda i drivor i fönstren tex.

I går kväll kokades det julgodis hemma hos brodern med familj. Det var svägerskans idé och vi bestämde oss genast för att det skulle bli tradition!Jättesmaskigt och kul hade vi och såklart kom vi in på Ernst. Brorsdottern tyckte vi skulle anamma hans stil och ville ha hönsnät i sitt godis... Vi lät bli.

Hur många gånger har jag inte vimlat med ögonen åt Fredrik Reinfeldt och hans kompisar?! Jag hör till den här gruppen människor som inte engagerar mej nämnvärt politiskt men kostar på mej att sucka när det blir sämre... och när det blir bättre så märker jag det knappt. Helt enkelt oförsvarbart!

Just nu är det en allvarlig/lite uppgiven Reinfeldt på teve som pratar om hur hopplöst det är att förhandla med andra länder om klimatet på jorden. Jag hejar på och tackar för att vi har en sån engagerad människa som representerar oss. Tackom och lovom att vi inte har en oengagerad sopa till ledare som inte orkar masa sej till klimatmötet eller som stretar emot och sätter sitt lands ekonomi före jordens överlevnad.

Reinfeldt, du är BÄST!!!

I går var gränsen för vad jag tycker är kul passerad.

Vaknade på morron och kände mej LEDSEN! Det skulle behövas lite glädje i livet, lite uppmuntran, sol och värme och lite uppskattning, kärlek och allmänt pyssel. Gudars vad ynklig jag var. Längtade efter dottern gjorde jag också så jag bestämde mej för att umgås med henne vare sej hon ville eller inte på kvällen. Hon skulle sova hos pappan och pappan skulle jobba så jag fattade som sagt beslutet att jag skulle hälsa på henne efter jag jobbat klart i Lenninge.

Det var mitt sista arbetspass i Lenninge. Vi stänger igen efter jul och sen vet jag inte riktigt vart vi i Idéknuten tar vägen. Hoppas att vi hittar nåt annat bra ställe för jag gillar de här människorna och jag tycker det funkar fint att samarbeta med dem :o)

Vi har två praktikanter också. De är bra att ha men HERREGUD vad de babblar. Jag känner att jag inte riktigt orkar med dem om jag ska vara ärlig :o(

Jag känner mej som en riktig surgurka när jag är med dem. De pratar och är trevliga och jag får ett surare och surare utseende och drar mej för mej själv med det som ska göras. Igår hade vi en lite topp. Vi hade en fikakund där, en herre som dyker upp rätt ofta och fikar, pratar lite och sen betalar och försvinner. Jag tror han är där flera ggr i veckan för han är då där varje gång jag jobbar i alla fall. En bra kund!

Precis när han har tagit plats vid ett bord med sitt kaffe sätter jobbig praktiktant nr 1 igång och gapar. "ANNIQA, JAG VAR SÅÅÅÅÅ TORR OM HÄNDERNA IGÅR SÅ JAG GICK OCH SMÖRJDE MEJ MED DIN ULLFETTCREME!!! FAAAAAAN VAD DEN LUKTADE!!!! ÄR DEN HÄRSKEN ELLER VAD ÄÄÄÄÄÄÄR DET FÖR FEL?!" Hon fortsatte att älta det där hit och dit och kors och tvärs medans jag gick bort till hyllan, tog provet och talade om att det luktar ullfett. Tanten gapade vidare och till sist talade KUNDEN om att får luktar får. Tanten muttrar vidare att sånt där skit skulle hon då AAAALDRIG köpa! Finfin marknadsföring får man ju lov att säga!

Sen hör jag hur hon pratar vidare med kunden och kommer in på nån gemensam bekant. "MEN ÅÅÅÅ DET ÄR VÄL EN RIKTIG IDIOT DET DÄR!!!!" gapar tanten. "Nej det tycker jag inte" säger kunden. "JOOOO HERREGUUUUUD VAD KNÄPP HAN ÄÄÄÄR!" gapar tanten vidare... Till sist säger kunden "Ja vi som känner hon väl tycker att han är bra, det är min styvfar förresten".

Tanten byter raskt ämne.

Hon börjar prata om nån annan karl. Han är OCKSÅ helt rökt! Kunden säger att han inte upplever det så. Tanten hävdar å det bestämdaste att det är så... till sist säger kunden "tja, han är ju så att säga min dotters plastfarfar".

Tanten går ut i köket och plockar in i diskmaskinen.

Jag orkar inte stanna i den där miljön utan gör mej ett ärende till bollnäs. När jag är på väg tillbaka ringer kompisen "H". Hon är glad och trevlig och säger att hon nog inte hinner åka och hälsa på mej idag. Jag är associal och morrrar mest. Hon frågar om jag ska till kompisen "G" på fika i kväll och jag morrar ändå mer nåt om att "jag fattar inte hur fan han har fått det till att jag ska dit på fika, jag bjöd hit honom och nu TJATAR han och säger att det inte går att slingra sej ur". Kompisen "H" säger "ehhh... fast det är kanske inte så han menar" och låter rädd.

Senare: jag skickar sms till "H" och meddelar att jag är en surgurka och att det är lika bra hon inte kommer å hälsar på för jag försöker fixa med papper och tanterna driver mej till vansinne. Skickar även ett kort sms till "G" med texten: "inget fika för mej, jag vill äta med dottern".

Skickar ett sms till dottern och undrar om vi ska umgås och sen bestämmer vi på telefon att jag ska köpa med pizza hem. Jag är inte ett dugg sugen på pizza. Jag vill sitta och kramas med dotter och sen vill jag åka hem, se en sorglig film och böla ut. SKITSUR OCH LÅG!!!

Till sist är den där jävla dan slut. Jag packar ihop, ringer dottern som ska beställa pizzan som jag ska ta med hem, åker på ICA och sätter in kassan från dan och sen mot pizzerian. Börjar få rejäl ångest över "H" och "G". Bestämmer mej för att ringa dem och be om ursäkt för att jag är så sur och associal på väg mot Stråtjära. Men när jag kommer till pizzerian parkerar jag bredvid en bekant bil. "H:s" bil. I den är det två mindre personer som vinkar. En med en väldigt stor och bekant mössa... MEN VAFAN!!! det är ju dottern, kompisen "H" och dotterns kusin!

Jag fattar ingenting! "Eh... ska vi äta HÄR????!" säger jag... och får svaret att "NÄÄÄE, nu ska vi till "G".

Ok, så här blev kvällen:

Först fick vi en liten rundvandring på Kroppsvårdsgården. Jag har varit där och masserat och ska vara där flera ggr när det behövs men småbrudarna hade ju inte varit där. Sen var det thaimat. Jättegoda kycklingspett med jordnötssås och thaigryta med ris. Desert och kaffe. Sen hade dottern stulit med sej min bikini så det blev bubbelbad, massagedusch och sen fick jag MASSAGE av "G". GUD VAD SKÖNT!" Sen hann jag med att basta lite med en lättpilsner som var den godaste öl jag druckit och bubbla lite till innan det var dags att åka hem.

När jag kom hem var jag lycklig, harmonisk, glad och trött. Jag har sovit som en stock i natt och jag kan inte nog tacka alla som genomförde kuppen. Här kommer namnen: Helena, Jennie, Stina, Gert och Leif. Ni har fått mej att må finemang.

Fick just ett mail från Inger. Inger är min granne och kollega och en mycket sympatisk person i största allmänhet. Det här tycker jag var kloka ord! Tack Inger :o)

När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonnäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar.

 
Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det. Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken.
 

Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.
 
Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt 'ja'.
 
Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.
 
Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv.
 
Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv.
 
Småstenarna representerar andra saker som betyder något, som hem, jobb och bil. Sanden representerar allt annat - småsakerna.
 
Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.
 
Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt.
 
Ta hand om 'golfbollarna' först - sakerna som verkligen betyder något.
 
Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.
 
En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar.
 
Professorn log och sade, jag är glad att du frågar.
Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.

För 2 timmar sen kom jag på att jag skulle baka saffransbullar.

Jag var redan då rätt så trött för jag sov så lite i natt. Var ynklig och lite allmänt nere sådär och det var varmt och jag hade saker som skulle göras och till sist så gick jag ner och la mej på soffan och kollade på Veterinärerna. Kändes lättare att sova där efter att ha kollat på kossa med kalvförlaming och föl med sneda ben...

Nåja jag tänkte baka vanliga hederliga lussekatter först men så kom jag på att jag skulle göra dem som vanliga bullar. Alltså med nån fyllning i. Kastade mej alltså iväg medans degen jäste för att handla. Vad visste jag inte riktigt då men det är det som är det roliga med att baka, man får se vad det blir!

Kissnödig var jag och mobilen blev kvar hemma. Det snöade som fanken och kallt och mörkt i bilen. "hmmm... undrar vad klockan är?" for det genom skallen. Min gamla skrutt från -96 har inte helt komplett belysning invändigt (inte utvändigt heller såg jag idag) så det var när jag kom ner på stan jag såg att klockan var ganska precis 21.00 Alltså hade ICA Alen just stängt.

"När stänger OK?" Gasen i botten och sladdade mej upp på OK och nu vet jag, de stänger OCKSÅ klockan 21.00

Statoil har ju öppet dygnet runt så jag åkte dit. De har å andra sidan inte bakgrejor. Åkte hemåt utan att ha handlat nåt men då hade jag i alla fall en idé om vad det var jag skulle ha velat köpa. Tex: mandelmassa (för att goja ihop med margarin och socker) och pärlsocker att ha på bullarna. Hade varken det ena eller det  andra men mandel fanns det hemma. Hackade en påse lite halvgrovt och smickade ihop med margarin (200 g) och 3 dl socker + en par teskedar vaniljsocker. Kladdade på fyllningen degen och skar till bullar och gräddade. Sen är min plan att man kan ha på florsockerglasyr på dem när de ska ätas, pärlsocker har ju ändå en förmåga att smälta när man tinar bullarna om de varit frysta.

Nåja, allt gick bra tills jag var inne på de  sista plåtarna, då startade brandvarnaren. JAMEN NI VET HUR DE LÅTER!!! Gudars, mina grannar är morgonpigga. Innan jag somnade i morse så tyckte jag att jag såg det tändes inne hos dem. Stackars dem och framförallt jycken. Jag får väl gå dit och be om ursäkt i morgon.

Eller så kan de få lite bullar för när jag bakar gör jag det ordentligt. Drygt 100 bullar blev det :o)

Smaken då? Tja, klart sötsliskiga kan man väl säga men helt ätbara.

Nu ångrar jag mej i alla fall för jag städade rätt rejält i helgen, nu ser det ut som ett bombnedslag i köket. SUCK!

   På stenåldern levde människorna inte så länge. De tuggade dock tydligen en hel del och borstade inte tänderna så frenetiskt. I och för sej så käkade de inte godis och sånt men i vilket fall så var det inte helt ovanligt att de drabbades av såväl gingivit som parodontit... ja, tandköttsinflammationer och tandlossning.

För att de krakarna inte skulle dö som en gammal elefant som tappat tänderna kom det vid lagom ålder ett gäng nya tänder, visdomständerna. Dessa gaddar kom upp långt bak i truten men eftersom det vid det laget lossnat en och annan tand lite längre fram så fick de så fint plats och stenåldersmänniskan kunde glatt tugga på några år till innan det var dags att säga tack och hej vid kanske sådär 40-årsålder. Jag läste någonstans att medellivslängden på den tiden var ca 30 år men då får man ju tänka på att många säkert dog som spädbarn eller för all del i barnsäng.

Nu har vi ju Folktandvården och bra koll på tandvård och munhygien så det är inte lika vanligt med tandlossning i unga år. Nåt man istället kan uppleva som ett problem är när de där jääävla visdomständerna ska tränga sej upp i en mun som redan är smickfull med tänder. DE FÅR INTE PLATS!

Det skiter dom i. De kommer i alla fall. En av mina har kommit upp på sniskan så jag ville dra bort den. Det går inte. Den jävla tanden sitter tydligen så benhårt att det krävs en riktig operation för att få bort den och det tycker min tandläkare att vi ska skippa.

En av de andra 3 som jag har fått (en kvar, hurra!) skulle dras ut och den satt visst fast i vänstra knät. Min stackars tandläkare slet och drog så svetten lackade. Han bytte till en massa olika tänger men tanden satt orubbligt fast. Till sist skar han i tandköttet och sen klöv han tanden i en massa småbitar som han sedan plockade ur och la i en liten burk. När allt var klart klappade han mej på kinden och sa att jag hade varit duktig. Sen frågade han om jag ville ha med tanden hem. Rart. Jag var sådär 25 år när det hände så jag tackade nej.

Nu har jag fått nytt jobb. Ett administrativt arbete som kräver koncentration och noggrannhet. Jag är inte en administrativ människa men min chef tycker absolut att jag ska lära mej det här och ibland undrar jag om det kan vara ett saddistiskt eller eventuellt humoristiskt drag som kikar fram i henne när hon tycker det här. Nåja, jag jobbar på så gott det går men det känns som om hjärnan kokar ibland och ibland (ofta) känns det som att jag är luddig i skallen, typ bortdomnad i skallen. Idag kände jag mej som en överstimulerad hund. Totalt slut och kunde liksom inte fokusera hur mycket än jag försökte.

DÅ KOM JAG PÅ DET!!!

Det är dags för en uppgradering av hjärnan. Vi människor är kanske inte alls ämnade för att pyssla med sånt här och då skulle vi ju kunna få en hjärna som är anpassad till det nya moderna samhället. Som kompensation kunde vi avstå visdomständerna, kroppsbehåring (ja jag offrar gärna näshåret också) och för all del så kan vi lämna tillbaka en del av allt adrenalin som vi bara bränner på stress istället för på tex kamp och flykt som det var meningen till.

Undrar hur många hjärnceller man kan få för en visdomstand?! Jag har ju som sagt en som inte kommit upp än och är nån smartskalle spekulant på den så tar jag gärna lite hjärnkapacitet istället.

   Jag fick en bacill förra veckan.

Den hoppade på mej när jag som minst anade nåt en kväll. Jag rikigt kände att "DÄR blev jag sjuk!" Sen hade jag feber på natten och dan efter låg man som en sill i soffan och sen var det bara att masa sej iväg och göra nytta igen. Liiite drygt att inte få vara hemma och maska några dagar för att komma i form men  men... så här är ju livet.

Sen kom hostan. Det här torra dammhostan. Den som inte tar över huvud taget. Det killar så in åt helvete i halsen rätt vad det är. Och det där rätt vad det är kan vara mest hela tiden stundtals. Som tex när jag och han den där som sköter min farm på facebook var in på ICA och handlade i lördags kväll. Vi kom i närheten av charken och jag höll på att kvävas. Det luktade liiiite liiite stekos (famardrängen märkte det inte ens) och jag fick akut kvarka. Sen när jag hoppade in i duschen kom jag på att det är fuktig luft som gäller för att stå ut.

Nåja, jag var skaplig i hostan resten av kvällen och somnade trött som en sengångare när vi väl gick och la oss. Sen vaknade jag av att det killade i halsen. OCH man vill ju inte tokhosta när man har folk som försöker sova i samma kupé. Alltså gjorde jag det dummaste man kan göra när man har hosta. -Jag försökte reducera antalet hostningar. Jag försökte att göra övningar med halsen som liksom skulle klia invärtes utan att låta och naturligtvis så slutade det med att jag hostade så jag trodde tapeterna skulle lossna.

Testade med att sova med halstablett, drack vatten.... halvsatt... lurade på det där med att det är fuktig luft som gäller och grunnade på om man skulle vira en blöt handduk runt skallen.... till sist gav jag upp och gick ner å drack hetvatten med halstablett i åsså la jag mej på soffan.

När väl dagen var ett faktum så frågade jag om han blivit mest ledsen eller glad när han såg att jag gått ifrån honom. Och ... den här killen är ärlig och rak så han svarade "jag trodde att du hade dött".

Det hade varit ett ok svar om han inte sett så GLAD ut. ... men jag har mången gång önskat livet ur folk som snarkar så jag förstår honom faktiskt.

Nu är i alla fall klockan snart 2 på natten och jag kan INTE sova. Jag hostar istället. Har druckit te och äter halstabletter men jag hostar lik förbannat.

Men en annan sak. Visst är det väl nästan som att byta ID-bricka (sådär som kärleksparen gjorde på 80-talet) att ge sin boyfriend inloggningsuppgifter till facebook så han kan sköta om ens farmville :o)