Det har varit en jävla vecka det här!

Jag har varit sådär astrött och tex sovit över ordentligt en morgon och lite halvhjärtat de andra mornarna. Sen har det varit sketastressigt på jobbet, att likna vid ett step-up pass ungefär och sen har vi kvällarna då: Jag var och klippte mej i måndags efter jobbet, på kurs på tisdan efter jobbet, hade besök i går efter jobbet (TREVLIGT!) och idag var jag och masserade och kokade ihop lite beställningar efter jobbet. 

Ett exempel på hur jag blir när jag blir såhär extremtrött är att hjärnan växlar mellan att gå på högvarv för att sen utan förvarning gå ner på energisparläge. Man vet liksom aldrig när det slår till och man kan märka det på att man sitter omotiverat länge och försöker läsa en text eller att man inte kommer ihåg var på tangentbordet bokstaven B sitter eller att man kort sagt fattar trögt och fel.

Jobbarkompisen och jag har dessutom brytit ihop i såna där flamsiga skrattanfall så tårarna sprutat över absolut ingenting eller allting lite då och då och konstaterat att det förmodligen finns dementboenden som har högre nivå på konversationerna än vad vi har stundtals.

Sen idag då, då satt vi och åt lunch (30 minuters med telefonjuor) och såklart ringde det! Jag hastade bort till telefonen och hörde en jänta säga "Hej, det är Anna, är mamma där?" och Anna, det är chefens dotter det. Chefen befann sej inne hos sej i huset bredvid så jag svarade "Nej, hon är hemma hos er, ring dit".
Ungen i andra änden lät förvånad men hon har en hörselskada så jag tog i och förtydligade " HON ÄR HEMMA HOS ER I ERAT HUUUUS, RIIIING HHHEEEEEMMMM!!!!" och då verkade hon förstå även om hon lät lite snopen och förvånade när hon sa hejdå och la på.

....

....

....

MEN VA FAAAAN!!!!! "RING DOTTERN!!!" gapade jag till jobbarkompisen som har en dotter vars namn är JOHANNA! Det var ju för farao HON som ville snacka med SIN mamma....

Gah!  

Fredan den 13:e passerade utan bekymmer i år och det gör väl de flesta dagarna i ens liv om man ska vara ärlig men sen har vi de här dagarna när det bara trasslar, tjorvar ihop sej och rent ut sagt jävlas.

Igår hade jag en massagekund här och efter avslutad behandling bjussade jag på ett glas vatten (generöst va!) och när vi satt där och just hade druckit upp vattnet får hon ett sms från en vän. "Koka vattnet" står det och inget mer. Efter diverse smsande och snokande fick vi reda på att det tydligen är förhöjd bakterienivå i dricksvattnet i Söderhamn och att man alltså bör koka vattnet nu tills det är fixat med baskiluskerna. LYCKAT att vi inte visste om det innan vi drack upp vattnet...

I morse skulle jag iväg och massera igen men eftersom man vill vara en god människa och ägna sej åt god personalvård så kokade jag en dunk vatten för att åka in med till butiken som jag och ett gäng hantverkare driver här i stan. Just nu har vi ett gäng nya brudar som jobbar i butiken och man vill ju inte att de ska få baskilusken i sej. Jag äter ägg till frukost nu för tiden och för detta ändamål har vi en sån där äggtimer som man kokar med äggen. Redan tidigare har jag bloggat om att jag har kokat timern men glömt äggen. Så blev det i morse med. Sen när jag stoppade i äggen råkade jag stänga av spisen och slutligen när jag kokat de där jävla äggen så TAPPADE jag dem....

Jag och snyggo packade in oss i bilen och jag skjutsade honom till hans jobb och sen var det leverans av vattendunk som stod på schemat. Lat som jag är hade jag för avsikt att köra in på gågatan med grejorna som skulle ur och tog alltså sikte på att köra över dit. Jag tittade såklart åt alla håll när jag närmade mej gatan jag skulle korsa men på nåt konstigt sätt lyckades en liten röd bil hamna i den döda vinkeln så jag såg den inte förrens jag var nästan ute i gatan. Jag bromsade men inte fan hjälpte det i det här vinterväglaget. PPPPPAAAAAAANNNNNG!!!! sa det när hon fläskade in i min högra framdörr.

Jag kände i princip ingenting. Möjligen en tomhet då jag klev ur bilen för att kolla hur det gick med den stackarns som körde. Hon satt kvar i bilen med stängd dörr så jag öppnade och sa "MITT FEL!"
Hon var med all rätt skitförbannad och morrade i åt mej. Blää vad man känner sej ynklig såna där gånger.

Jag bad om ursäkt, tog på mej allt, frågade om hon gjort illa sej... ja, vad gör man?!

Tur i oturen var att den här tjejen jobbar inom hemtjänsten och att hon hade "firmabilen". Min bil har numera en REDIG buckla på framdörren.

Min ekonomi är redan ganska ansträngd efter diverse utgifter i december och januari och jag kan bara nämna att det är så illa att min plånbok har legat på hjärtintensiven i Bollnäs några dagar nu för att hämta igen sej... glömde den när jag hälsade på morsan.... så inte är det KUL att krocka till bilen lagom till lön inte :o(

Nyskrynklad. Notera gärna vilken fin röd färg det var på bilen som fläskade in i mej.
Jag noterar själv att framskärmen är obehagligt rostig.

Nu har jag i alla fall varit ner till brudarna i butiken och muntrat upp mej lite och får jag bara beklaga mej och gnälla över det här nån dag så är jag nog ok igen.

Trevlig fredag!

Ryssflytten jag nyligen har skrivit om innebar ju en hel del fixande när vi väl var framme också och redan på nattkröken dag 1 noterade jag flytteamets växande irritation över mitt basande och domderande.

"Den där ska in dit!"
"Flytta på det där"
"Du där, skruva ihop sängen" osv osv...

Jag sorterade påsar och lådor som skulle hit och dit och så fort jag såg att någon av de andra så mycket som funderade på att hämta andan var jag på dem igen. Har man jobbat som dispacher så har man :o)

Det var för sådär 12 år sen som jag först fick jobb som innesäljare men sen ändrades det till marknadsassistent och sen så kom dagen då VDn ringde mej och meddelade att "Nu ska du bli företagets Dispacher!"

Jag funderade på det där nån dag och sen så var jag helt enkelt tvungen att fråga honom vad det innebär liksom och då meddelade han att "Ja, det blir du som får den så kallade pain in the ass funktionen här på firman". Jag skulle alltså tjata på folk och se till att de gjorde det som någon tyckte de skulle göra.

Nåja... Dottern hade feber och var kraxig och vi andra var ju trötta bara av att ta oss till Umeå för flytt så det var ett ganska slitet gäng som fixade och trixade. På lördan var vi ut och handlade diverse saker och käk till kvällens stora höjdpunkt, melodifestivalen! Dotterns rara kusin hade fixat protokollappar med både kolumner för låt, schlagerfaktor, plagiat och och totala poäng. Schlagerfaktorerna är många och för att få till en bra poäng där bör man ha både tonartshöjning, snyggt avslut på låten och fläkt och helst lite abba/carola stuk på låten.
Kvällens favorit i soffan blev helt klart Loreen. Hon var ju bara helt skitbra! Ingen sclagerfaktor alls egentligen och det var nog det som gjorde henne så superbra...

Söndag morgon var jag uppe först av alla, lika som dan innan och för att ligga steget före skrev jag en "To Do" lista och en "To Buy" lista och sen gjorde jag frulle och viftade med lapparna i nyllet på det slitna flytteamet. Hatad kände jag mej lite då men är man dispacher så tar man sånt.

Jag kastade ut de andra för att fixa saker som behövde fixas och själv sydde jag till ett drapperi som ungen har för sin sovalkov nu. Alla gjorde det de skulle men ändå blev klockan halv 4 innan vi kom iväg hemåt och hemma i drömkåken var vi vid tiotiden på kvällen.

Kul och intensivt var det och innan vi åkte sprang jag in och plåtade lite som hastigast.

 
Blir nog fint med lite pynt, nån tavla å så och notera gärna den lampan från Ullared ovanför köksbordet..

Jag har länge funderat över det här med "ryssvärme" och "rysskyla".

Första gången jag hörde talas om det var det ryssvärme det var snack om och då var det menat att det skulle bli extremt varmt. Sen har det varit rysskyla och då är det extremt kallt eller snöigt eller bökigt på nåt annat sätt. Det är klart troligt att jag har misstolkat detta men istället för att gå runt det där med "ryss" så väljer jag att börja använda det i mitt vardagliga tal som ett kraftuttryck då det verkligen är nåt som är lite extra jävligt!

I helgen var vi upp till dottern i Umeå och klarade av en riktig ryssflytt!

Det är 40 mil till Umeå och jag hade samlat saker till hennes första hem i veckor. Lådorna var många med husgeråd, täcken, lakan, handdukar och för att inte tala om städgrejor och skafferivaror. Sen tillkommer min gamla tjockteve, köksbord, soffbord, skrivbord, byrå, stolar, skrivbordsstol, korgstolar, lampor.... mm mm... Dottern bor på tredje våningen och jag har haft min lilla vrå för att samla ihop allt i våran nedersta våning. Dvs 4 trappor ner. Det var ett redigt genrep man körde på torsdag kväll då allt skulle upp för trapporna och det mesta bar jag upp själv. De tyngre och krångligare sakerna krävde två pers och när vi tex kånkade upp soffbordet jag och den snygge så trampade jag på långpasset eller vad det heter... det där otroligt långa vattenpasset... och i och med det var första kroppsskadan fixad. Stort hack i foten som så förargligt blodade ner strumpan så jag vart helt blöt om foten.

  
Ryssrörigt hemma hos oss aftonen före avfärd

Fredan kom och i och med den varnades det om riktigt ryssväder! Kallt, halt och snökanon var det visst snack om och JAJAMEN vi fick både snö och halt. Så halt att jag nästan inte tog mej från våran gata när jag skulle iväg och massera på morron. Vid 12-tiden åkte jag och hämtade den snygge och dotterns kusin och vips var hela flyttteamet samlat. Vi hyrde släpvagn och jag baxade hem den men redan då jag skulle ta mej ut från macken blev det stopp och jag fick rulla tillbaka och ta sats för att komma iväg.

Sen var högt tempo då vi packade vagn, åt lunch så TJOHEJ skulle vi iväg tyckte vi.

Det tyckte inte ryssvintern. Det hade blivit en sjujäkla rysshalka på gatan och eftersom det var så marigt att ens komma iväg med bara bil var det ju så att säga skitsvårt att komma iväg med tungt lastad släpvagn.

Efter diverse försök ringde jag juorhavande medmänniska och fd arbetskamrat... en herre med snökedjor till sin bil. Han kom med kedjor och dessa försökte man montera fast på min bil.

Det gick icke!

För att korta av ett långt trasslande så lyckades den där snygga killen jag bor ihop med till sist komma iväg med ekipaget och efter sprang jag och dotterns kusin som idioter för att knuffa på om det skulle bli sladdigt igen.

Det var lite trafik men halt som fanken efter E4. Samma dag var det avstängt mellan Gävle och Tönnebro pga diverse halkande bilar. Har hört olika uppgifter om det men 50-70 bilar ska visst ha varit inblandade i det. Vi åkte ju uppåt och hade alltså större tur men fan vad halt det var! För att ta sej uppför backarna fick gossen sladda och gasa och för att komma ner fick han sakta ner farten och höra mitt gnäll för jag lider av nedförsbackesskräck när det är halt. Jag har tex voltat en gång då jag körde i 70 och bilen rullade på fortare nerför en backe och det var så halt att man inte kunde bromsa. IIIiiiii vad det var otäckt!

I Sundsvall var vi in på IKEA och köpte mera saker till ungen enligt hennes önskelista och lite efter vårt huvud. Det var:

• Säng
• Sängbord
• Madrass
• 3-sits soffa
• Blommor
• Dörrmatta
• Vas
• Väckarklocka
• Lakan
• mm

Sen packade vi in det i släpet och nu var det proppfullt och rysstungt!

Ju närmare norr vi kom ju kallare blev det och när vi tuffade in i Umeå visade termometern -29 grader. Rysskyla!

Dottern hämtades upp och sen åkte vi till nya placet och drog igång med baxandet av saker. Jag nämnde att nya lägenheten ligger på 3:e våningen, men nämnde jag att det saknas hiss?! Förresten var klockan 00:00 också när vi kom fram.

Min kondition är inte riktigt anpassade efter sån typ av jobb men eftersom det var ej kontorstid så att säga fick man flåsa tyst för att inte störa grannarna. Vi gav oss när vi hade soffa, teve, soffbord och en byrå kvar i släpet och sen skruvade brudarna säng och vi sorterade lite grovt. Vid tretiden hade vi sopat i oss en kopp te också och hoppade i säng

Eller säng?

Dottern och hennes kusin kurade ihop sej i nya sängen, 120 bred. Jag och snyggo tog madrassen som vi tagit med och la oss på golvet, den är 105 bred. Gossen är smal och när han ligger på högkant tar han inte större plats än en bräda på högkant men jag är ju lite tjafsigare och vill helst ligga som en superhjälte. Bökig natt men attans vad skönt det var att vara framme hos gullan!

....

ZZZZzzzzzzzzzzzzzzz......

Gullan var förkyld och snarkade visade det sej

Gaaaaaahhhhh! Tur att hon är så gullig fast hon låter som far sin när hon sover :o)