Såg hur jädra klämkäckt det senaste inlägget blev och måste ju komma med en bikt.

I kväll har jag mest hasat runt, suttit och suckat och längtat efter ungen som for till Umeå för att leva studentliv och jag har inte fått just någonting gjort. Latmasken satte helt enkelt klorna i mej och nu har jag bäddat ner mej så jag blir lite allertare i morgon.

Abend!

Nu har vi bott här i kåken i drygt en månad och det är en bit kvar innan man obehindrat kommer att springa runt i strumplästen, gå och lägga sej i soffan och mysa med en tidning eller ligga och dra sej i sängen på morgonen.

Mycket har vi ju fixat men som alltid när det gäller hus och fixning så skapar arbete mera arbete och man måste ju ta det som är viktigast först och det som är akut tar man före allt annat.

I helgen var det tex dags för taket på utsidan. Det visade sej tidigare i somras att det regnade in i stugan och vare sej jag eller han som är så snygg vill ha sydväst på oss när vi äter frukost. Gossen och hans far rev bort takpannor på den del av taket som hade första tjing och så byttes det papper och en och annan planka där det behövdes, på med ny läkt och sen dit med takpannorna igen och då hade de genomgått en förvandlig av mej. De var fulla av mossa och det har man ju lärt sej är en dålig sak att ha på tegeltak. Det är så illa att det kan vara mossan som är roten till det onda och att det är den som har sett till att vattnet har runnit innanför pannorna och inte på utsidan... Förresten så heter plankorna de satte dit "råspont" för det VET jag för jag har varit och köpt dom på ByggMax med släpvagn å allt. Det var jag och gubbarna med snickarbälte som fajtades om de rakaste och kvistfriaste träbitarna där på lördag förmiddag. Takläkt är ju ett annat fint ord som man har lagt till husägarordlistan....

Åter hemma var det jag och en stålborste som fajtades mot mossan och man får en fantastisk träningsvärk av att stå på ett tak och fixa! Alla tre hade sk potatisplockarträningsvärk när vi kom ner. Ja, hela ryggen och baksida ben liksom.

Eftersom jag klarar det skapligt att ta mej upp på taket och att vistas där men har en benägenhet att bli så rädd att jag blir folkilsken när jag ska ner så körde jag så långa pass som möjligt. Det blev väl typ halv 2 till halv 9 med ett avbrott för macka och toa och som sagt... man sov ovaggad. Jag hann upp och borsta klart på söndan innan jag var tvungen att åka på andra uppdrag. De andra två körde fredag, lördag, söndag och jag kan ju bara gissa hur slitna de kände sej!

Nu till helgen ska projektet upprepas med nästa del av taket om vädret så tillåter. Hej och hå!

Nåja, vi har ju bastu i kåken och det vete tusan om den inte ska invigas i helgen efter takjobbet. Vi har förresten även ett bubbelbadkar! Det skulle ju inte var så pjåkigt att inviga det heller men det fattas nåt filter så nu åker all skit runt runt istället för att fastna i filtret och eftersom det inte ens är vår egen skit som åker runt runt så vill vi nog gärna ha det där filtret innan vi hoppar i.

Jag slank in på firman en sväng innan jag åkte hem. Jag hade lite beställningar att fixa med och när jag ändå var där så passade jag på att städa lite. Planen är att jag ska hinna massera lite på fredag och då är det ju kul om det ser hyfsat ut. Jag kastade in lite disk i maskinen också och fick fart på den och sen efter en stund skulle jag bege mej hemåt.

Nu var ju telefon som vanligt borta så jag gick runt och letade den lite tills jag kom ihåg att det sista jag gjorde innan jag laddade in disken var att SMSa. Japp, där framför diskmaskinen låg den. Det är en bänkdiskmaskin så telefonen låg så fint där framför den på bänken.

Men men... det var då väl FAN vad det såg knepigt ut där vid telefon... vad ääääär det???? JO, det var LÖDDER!!! Alltså, alla vet väl att man tex inte använder handdiskmedel i diskmaskinen... och det jag hade klantat mej på var att se fel på massageoljerester och tvåltillverkarrester i ett litermått som åkte i disken. Det var rätt mycket kvar i kannan men jag kastade in det ändå och nu hade det bildats nåt så fantastiskt mycket skum i den lilla lilla diskmaskinen. Det löddrade ut ur alla skrymslen och vrår och det var baske mej inte lätt att få den att sluta löddra! Jag kom att tänka på sagan om gröten... den där grötgrytan som löpte amok och som nästan fyllde en liten by med gröt innan huvudpersonen i sagan kom på hur han korrekt skulle säga för att få gröten att sluta upp med dumheterna...

Mobiltelefonen vad dödförklarad under en lång period i kväll men för en stund sen kvicknade den till igen.

Skönt att nån får sej ett bubbelbad!

Förra sommaren töjdes min navelsträng ut till bristningsgränsen när dottern åkte på språkresa i utlandet i 3 veckor. Nu är det dags att stretcha ut den igen.

Den har för all del varit lite spänd mest hela sommaren eftersom hon har jobbat och varit hos sin far mest hela tiden men det är ändå en sak att ha henne hemma hos pappan och en annan sak att veta att hon är någonstans utan oss på armlängds avstånd.

Den här gången ska hon upp till Umeå och plugga och det har redan börjat dra i naveln. En stor del i mej hoppas att hon inte ska trivas så bra så hon kommer hem SNABBT! Men... sen så hoppas jag ju nästan ändå mera att hon ska trivas såklart. Marigt det där men ännu en gång är det bara att erkänna; jag är en hönsmamma!

Nu hoppas jag i alla fall att hon ska komma hit på fredag så hon och jag kan fixa lite inför avresan med pappan på lördag. Det gäller att inte få henne att haja hur tomt jag tycker det är utan henne i huset. Tex skulle man ju kunna låta bli att blogga om det... men sen gäller det att hinna förmana henne så mycket det går också utan att gå över till gnatig :o)

En sak som jag är innerligt tacksam för är i alla fall att det är flera Stråtjäraungar som ska till Umeå och plugga och heder och tack till M & N för att ni lånar ut lägenhet/låter ungen sova på soffan lite sådär i starten. Ruskigt snällt av er!!!

Jaha, då är man på toppen igen då.

I dagarna tre är det jag som sköter ruljansen uppe på Vidablick. -Ja i alla fall i hantverksbutiken som jag och 9 andra hantverkare sköter den här sommaren.

Det har varit rätt lugnt de här dagarna och jag tror att det beror en hel del på vädret som inte är så strålande och sen på att folks semester har tagit slut. Trots detta har det kommit en jämn ström med folk, nån nu och nån då och det känns ganska harmoniskt med de här människorna som väljer att turista då den värsta turistsäsongen gått över.

Nu på eftermiddan blev det dock en liten lucka så jag satte igång och pyssla med papper. Urtråkigt är det men det ska ju göras. När jag sitter här och bläddrar bland fakturor och kontoutdrag hör jag hur det liksom brummar till och jag ser en buss! Hurra, nu kommer det nog lite folk i alla fall tänker jag men tiden går och jag ser inte en kotte. Det är ju inte helt ovanligt att folk åker upp hit till Vidablick enbart för att kolla på utsikten för den är faktiskt väldigt fin redan nere från marken, och att de struntar i att komma in och kika på hantverk, köpa glass eller gå upp i tornet med ändå bättre utsikt. Jag fortsatte alltså med pappersbläddrandet.

Så kommer det 2 killar och kikar in. Den ena frågar på lite halvtaskig svenska vad det kostar att gå upp i tornet varpå jag börjar rabbla "en person 30:-, två personer 50:-och en familj 60:-"

När jag kommer till det där med familj ser jag hur det liksom glittrar till i ögonen på den ene av dem och som på given signal väller det in en hel hög med folk som absolut kan tillhöra samma familj. Alltså nu vill jag inte verka som att jag har fördommar och förutfattade meningar... men det har jag ju såklart lika som alla andra har. Alltså tolkar jag glittret i killens ögon som att han tänker försöka få upp hela högen som en familj och eftersom jag inte alls kommer att kunna reda ut deras släktband så funderar jag på hur jag ska göra med det här nu då.

Killen ser tydligen på mej vad jag tänker också så han börjar med att säga "Hur stor är en familj?!" Varpå jag kontrar med "Tja... vad tycker du?!"

Han ser sej omkring och glittret är tillbaka och jag känner att jag nog kommer att få sparken om jag skickar upp alla i tornet för bara 60 spänn så jag säger "Nämen, vi får väl försöka göra ett bra pris. Hur många är ni?"
Då hugger den andre killen i "Tjugo kanske, eller vänta... vi är fyrtio... eller femtio" åsså tar han ett kliv ut genom dörren och rabblar nåt på arabiska och JAJAMEN dom är baske mej sådär 50 pers! Hahahahhaaha... "OK" säger jag "Vi säger 10:- per person!"

Då kastar sej alla fram och ger mej 20 lappar som ska vara för 2 personer upp i tornet, 20 lappar som ska vara för en person upp i tornet, 50 lapp som ska vara för 5 personer, nä vänta han vill inte följa med... det blir 4 personer och sen kommer det 3 kissnödiga tanter på raken och frågar efter toa och så kommer det en kille och frågar vad kortlekarna kostar och om dom är billiga kan han sälja till hela bussen och när jag säger att den kostar 30:- som det står på den säger han att det inte är billigt och hela flocken som samlats runt honom skingras... och så är det 10:- för en person och 30:- för 3.... och sen kommer det folk och handlar småsaker och massan börjar välla ut för nu ska dom snart vidare och det kommer 3 personer på raken som ska ha min kroppspeeling och det ska slås in i maskinen och tas betalt och fipplas upp påsar... och när jag håller på med detta hör jag en av de äldre herrarna säga "JALLA JALLA" till mej.

Jag bröt ihop och började gapflabba.

Det gjorde dom med.

Han som jag numera bor med har visat sidor på sista tiden som jag inte tidigare lagt märke till. Eller så har jag helt enkelt blundat för dom.

Låt mej berätta:
Ni vet hur det kan vara när man är sådär skittrött och ska sova. -Precis när man håller på och somnar så kan man få för sej att man ska gå utför en trappa eller att man sitter på en gunga och så ramlar man! Alltså, man drömmer det fast man nästan är vaken och då, precis när man ramlar så rycker man till så man nästan flyger ur sängen. Nån mer som har det så eller är det bara jag?

Har ni kollat in en hund som sover någon gång? Det är inte helt ovanligt att dom smågläfser och rycker i sömnen och jag har en teori om att de drömmer att de jagar sork eller nåt annat festligt när dom håller på så. Det händer att dom liksom ligger och krafsar också och sen kan dom liksom småflina för sej själv och då tror jag dom har fått tag på en riktigt fet sork i drömmen.

Han som jag sover med om nätterna ligger också och gläfser och rycker i sömnen precis när han håller på och somnar när han är rikigt trött och det har hänt att jag har frågat honom om han jagar sork men jag har inte fått nåt bra svar, bara ett morrande liksom.

Igår när vi skulle gå å sova var det ett himla bökande. Karln är ju 2,5 dm längre än jag och det kan ju vara så att täcket inte räcker till lika bra från topp till tå för honom för till men mej men till sist var jag tvungen att fråga honom om han var skendräktig?! Han bökade runt i sängen som en skendräktig tik som bereder ett bo till sina små valpar och nu undrar jag så smått när valparna kommer?

Och blir det lugnare på nätterna då?

Annars så har jag annat som stör om nätterna också. Mitt vänstra knä tex. Det vägrar sova om det inte får en kudde under sej. Man kan ju undra om det var smart att köpa ett hus med fyra våningar när man är 43 år och har ett tramsigt knä....

Nä, här sitter jag och sitter. Jag målar element i kväll och för att orka ta tag i det dracks det nåt glas vin till maten. Nu jäklar ska här målas.

Abend!

När mina föräldrar bygde sitt hus vet jag att de lade stor möda vid att få det rakt och fint där huset skulle stå. Det hus vi har köpt ligger i en backe och man har valt att bygga huset i fyra våningar istället för kanske två som hade räckt om huset stått på plan mark.

Nu är det ju förståss lite det som är tjusningen. -Ja att huset har den här lutningen under sej och att man på så sätt har hela stan som utsikt. Kruxet är bara att det bir ett evigt kutande i trappor och nu har vi nån specialkonstruktion fastspikad i trappen mellan våning 2 och 3. Det är för att man ska kunna tapetsera och måla utan att vara 4 meter lång...

I alla fall så fanns det med "Bära upp köksbordet" på "To do listan". Det har stått längst ner sen vi flyttade in och köket ligger längst upp. 4 våningar och det är alltså 3 halvtrappor med en massa svängar. OCH en specialkonstruktion.

Först tog jag och den snygge bordet och sprang runt huset med. Ut genom altandörren, upp för slänten och in genomköksdörren. När det var dags för stolarna stod den snygge kvar uppe i köket och maskade så jag fick ta dom själv. Jag tog samma sväng och när jag kom där traskande och flåsande runt husknuten klockan halv 12 på natten med 2 köksstolar får jag syn på grannen. Något vill man ju alltid säga så jag förvånade mej själv med att säga "Godafton! Jag leker gående bord". Grannen såg skeptisk ut och frågade var bordet var varpå jag menade att det var jag och stolarna bara var rekvisita. När jag kom in drog jag samma lustighet för snyggo som faktiskt hade torkat av bordet minsann. Han fattade inte heller det kula med mitt skämt. Trist folk här uppe på Öster tycker jag... utan humor liksom :o)

Jag och den snygge har bott ihop i nån månad nu.

Jag tycker fortfarande att det är kul och han har inte klagat så högljutt han heller så i det stora hela går det bra.

Nåt vi inte har gjort så mycket i sommar är glott på teve. Dels har vi inte haft tid, sen när vi fick tid en kväll fick vi ägna halva kvällen åt att få fri sikt mellan soffa och teve, sen har det ju varit så fint väder i sommar att man gärna har suttit ute och glott en stund på kvällen istället.

Något som den snygge har fått för lite av den här sommaren är WOW. -World of wordcraft. Han har inte på något sätt klagat över det heller men faktum är att jag börjar bli lite bekymrad över honom. Det är viktigt att man gör det man trivs med i alla fall en liten stund då och då och just nu har tex jag smitit iväg till min lilla firma (som ska flytta hem till huset den med nån gång när det är genomförbart) och kokar lite, skickar lite beställningar, svarar på mail och pysslar. Jag hade gärna varit hemma och pysslat lite men dels måste de här grejorna göras och sen så såg jag att underläppen började darra på den snygge när jag skrev dagens "to do lista".

• klippa gräs
• röja undan en massa skräp ur slänten
• köra med grästrimmern
• måla element
• skruva ihop skåp
• mm mm

Jag klippte gräset, han körde trimmer och sörplade ur en massa snusk ur den lilla lilla dammen vi har fått med på köpet och sen hann jag plocka upp en säck med skräp från slänten innan jag noterade att läppen som sagt började darra på pojkstackarn. Han behöver göra nåt kul tänkte jag och bestämde mej för att åka hit till firman. Jag tipsade honom om att sticka ut å cykla eller nåt men då kom jag på att han ju så rackligt fått punka på sin fina hoj med 73 växlar. Det sista jag såg var en gosse med något mindre darrande läpp som började laga punka. Hurra!

Nåja, för att han ska kunna spela WOW igen bör han ha någonstans att hålla till och det rummet TRODDE vi var på gång att bli inflyttningsklart härom kvällen. Det var då vi la golv i sovrummet. Det är skitkul att lägga såna där fuskgolv och vi hade fått upp ett bra tempo när vi upptäckte att det är ett synnerligen ojämt golv fläckvis i huset vi köpt. Bort med golvet och iväg å köpa spackel blev det. Nu står "Spackla golv" och "Lägga golv IGEN" med på listan och just nu befinner vi oss i den berömda gruvningsfasen för att ge oss på att spackla. Det är ju festligt om det blir bättre än innan när man gör en sån sak och jag är skeptisk till att jag kan lyckas med det. Jag tror att den snygge också är skeptiskt till att jag kan lyckas med det och därför tror jag att han inväntar sin far till detta projekt. Jag ska ge honom en stund till att hålla tyst om sina tankar angående detta men sen tar jag väl lite sådär lagomt hotfullt fram spackel och grejs och sätter igång.

Titt som tätt tänker man på vad "Arga snickarn" skulle ha sagt om han fått varit med på ett hörn. "Vad har ni för tidsplan?!" är en sak han skulle ha sagt. "DU DÄR, du sätter igång med saker helt oplanerat" "OCH DU, varför PRATAR du inte?"

Man inser att det inte skulle bli ett dugg bättre om det gjordes ett avsnitt hemma hos än de program man sett och någonstans väcktes tanken till ett kombinationsprogram. Tänk en mix av Arga snickarn/Lyxfällan/Anna Skipper/Dr Phil!

Anna Skipper därför att jag och den snygge reagerar helt olika på snabbmat. Han magrar ur och jag fettnar till. Dr Phil därför att jag misstänker att Arga snickarns psykologhjälp inte räcker för alla inblandade alltid.

Förresten, det finns ju ett program till... ett där man får följa stackars människor som haft hantverkare hemma och där det gått totalt åt pipan med rustningen... Vad heter det?

Men va fan, här sitter jag och smiter undan... Nu ska jag koka klart här och sen ska jag baske mej hem och spackla golv. -Hur svårt kan det vara?!

Det är lite intressant att studera hur folk agerar i flock tycker jag och på senaste tiden har jag verkligen haft tillfälle att se detta.

Till exempel var jag med på mässan under hela veckan då O-ringen begav sej i mina hemtrakter och på plats förutom jag och lite annat folk som ville sälja saker fanns sådär 11000 orienterare. Det är gott om folk som gillar att orientera och man antar ju att dessa människor lever tämligen normala liv då de inte är ute i skogen och springer med karta och kompass.

Nu samlades de ihop i lilla Mohed under en vecka och det var orienterare från massor med länder och jag misstänker att dessa 11000 människor lever helt vanliga liv, går till jobbet, äter, sover... och att de såklart sysslar med en massa OLIKA saker förutom det gemensamma intresset de samlats för. Ändå så blev de så lika varandra på nåt sätt där när de kom ihop sej i en flock. Det var ett harmoniskt folk som inte klagade över lite regn eller gassande sol. De kom familjevis och var ganska tystlåtna och trevliga. Inte stressade fick man för sej. De var inte de mest köpstarka personer jag träffat på men jag anar att orienterarfamiljen har med sej en ganska välplanerad packning och inte behöver impulsköpa så mycket.

Förra fredan var jag och han som jag numera bor ihop med, dottern och brorsan med familj till Rättvik. Det visade sej att det varit Classic Car Week hela veckan i Rättvik och det var inte klokt vad med gamla bilar det var där. Förutom de som satt och tuffade runt runt runt runt i Rättvik med bilarna fanns de billösa entusiasterna. De hade placerat sej i rondeller och dikeskanter med eller utan fikakorg och bara satt där och kollade. Man misstänker ju att alla dessa bilintresserade lever helt vanliga liv men ändå gör en massa olika saker då de inte samlas för att grotta ner sej i sitt gemensamma intresse, gamla bilar... men ändå så blev de så lika på nåt sätt nu när de blev så många. Ett coolt folk som minsann inte stressade upp sej i bilkön utan bara lugnt tuffade vidare varv på varv medan de som satt i diket inte alls störde sej på avgaser och att det var omöjligt att ta sej över vägen.

Då och då la bilarna av och då såg man en hel hög med entusiaster som ivrigt kastade sej över öppnade motorhuvar och bankade och skruvade med ett stort leende på läpparna. För många kanske just det ögonblicket blev veckans höjdpunkt. -Då de stod där utanför Statoil och mekade med den gamla kärran från -62 och fick den att fungera igen så de kunde åka 20 varv till.

Senare på kvällen åkte vi till Dalhalla på konsert. Salem Al Fakir var det som spelade och i publiken fanns 4000 personer samlade. Dalhalla är ett gammalt kalkstensbrott och det gör att det blir lite svalare där nere än ovanför gropen. Der regnade en hel del under konsertens början men vem brydde sej!? I vanliga fall skulle jag knappast välja att sitta i ett kalkstensbrott då det regnade och jag tror inte så många av de andra i publiken skulle göra det utan att klaga heller. Här var det ingen som klagade. Man köpte sej en stor grön regncape för 40 kronor och satte sej förväntansfullt ner och väntade på att musiken skulle komma igång. Det var liiite ruggigt men så fort konserten kommit igång så märkte man ju inte ens regnet. Plötsligt var man liksom en del av denna stora psykologiska massa där alla var samlade för att lyssa på bra musik i mysig miljö.

På vägen hem regnade det också. Jag var inte längre en del av den där psykologiska massan utan satt och muttrade över dåliga vindrutetorkare och taskigt väder.

Nu har jag haft förmånen att tillbringa några dagar i Rengsjö på Hembygdsgården där jag säljer mina hemkok över sommaren. Här har man fått till en trevlig stämning modell "bullerbyn". På tisdagar och onsdagar får ungarna klä ut sej i gammaldags kläder och de får tova, snickra fågelholkar, klappa djur och fika på hembakat fikabröd. I fönstren står det pelargoner och stämningen är harmonisk.

Jag och mina hantverkarkompisar håller till i ett av husen med höga trösklar och stooora nycklar i nyckelhålen. Hit kommer folk från när och fjärran när de är ute på semester (hade just en fransk familj här och en av damerna köpte en virkad pannlapp) eller bara ska göra nåt lite mysigt med sina barn. Det kommer coola par från storstan och gamla tanter som vill ha sej en redig kopp kaffe. Alltså folk med olika vardag och olika livsstilar. Nu lallar dom runt här bland getter som smiter och tunnbrödsbak och är hur lugna och fina som helst. Även om de går runt i sina coola märkeskläder fingrar de nostalgiskt på tovade glasögonfodral, gamla vykort med kungaparet på bron till just det hus som jag befinner mej i nu och de köper med ett stort leende tomteklubbor till både sej själva och sina små.

Här skäms man om man pratar i mobiltelefon. Vi har inte kortdragare men det är inga problem, folk trollar fram kontanter eller lånar av någon. Jag har gömt mej med datorn bakom kassadisken och sitter och tycker det skulle vara superpinsamt om någon kom på att jag sitter här och bloggar. Så himla otidsenligt. Jag skiljer mej starkt från den psykolgiska massan här just nu.

Jag måste faktiskt plocka undan den här maskinen nu och istället njuta lite till av doften av såpan från träplankorna, av att se ut genom de gamla ojämna glasrutorna och förundras över att det växer mossa i kittet på samma fönster...

  
Nyckeln till nattstugan som jag huserar i med hemkoket i sommar.