Jag har tillbringat helgen i huvudstaden.

Lördag och söndag stod jag på mässa i Solna och övernattning skedde hos dottern som så påpassligt är Stockholmare sen några år tillbaka. Gissa om man liksom söker anledningar att få åka och bo över... 

Hur som haver så hamnade vi i soffan på fredag kväll efter maten och av någon anledning kom jag att tänka på Fantastiska Farao som brukar besöka NRJ på radion och berätta om små saker han varit med om. 

Detta är en av mina favorithistorier men vi avverkade nog ett femtiotal roligheter han varit med om under fredag-lördag kväll. Härligt att somna med ett leende på läpparna !!!

Ok, här kommer det:

[FARAO] Hur man kraschar en bensinstation - VAKNA MED NRJ

Jag har en brorsdotter som verkligen inte gillar disktrasor. 

Vill man uttrycka det milt kan man säga att hon ogillar dem men faktum är att hon liksom avskyr dem och eventuellt så tror jag att hon kanske är lite rädd för dem också.

Hon föredrar liksom hushållspapper ELLER att någon annan torkar av bordet med trasan som då ska vara fräsch och inte sådär sunkig som de oftast blir efter felhantering. (*nedan följer ett exempel på korrekt hantering av disktrasor) Felhantering är tex att torka upp mjölk med trasan, sköja den hastigt i varmt vatten, inte vrida ur den ordentligt och sen antingen lägga den på diskbänken eller hänga upp den på en kran där man just spolat varmvatten ELLER kanske låta den dimpa ner i slasken där man har lite odiskade tallrikar. -Där har vi ett solklart fall av felhanterad disktrasa. Det som händer i trasan är att mjölkresterna tillsammans med fukt och väme utvecklas till en liten bakteriekultur som skulle få vilken yoghurttillverkare som helst att bli grön av avvund. 

Hur som haver så är det många som har använt vår disktrasa de senaste dagarna eftersom vi haft en liten släktträff i hemmet. Torsdag kväll till söndag förmiddag har folk pysslat i vårt kök då vi har det upplägget att man står för en varsin större måltid och sen fixar vi fram frukost och drinktilltugg vartefter det behövs. Mycket disk blir det och det är svårt att hitta en bra plats för trasan. Det blir oftast en mindre bra plats....

Idag hände följande:

Jag hade torkat av lite köksbord, pillat m blommor, kastat saker, stoppat in i diskmaskinen... Upptäcker strax att mina händer luktar huggorm så jag misstänker trasan.

Alltså lyfter jag upp den och ska försiktigt sniffa på den MEN missbedömmer min egen armstyrka och får in en fullträff med dyngsur trasa över kind/haka/mun.

Skickar denna info till dotter och brorsdotter varav dottern kontrar med:

Brorsdottern svarade: 
"Blääää Din stackare!! Hur har du sanerat munnen?"

Undrar om hon blivit mera sugen på att använda disktrasor nu jäntan?

 

*Korrekt hantering av trasa:
Skölj ur med kallt vatten, vrid ur ordentligt, häng upp och låt torka luftigt. BYT TRASA OFTA! Du behöver inte kasta den, du har förmodligen en tvättmaskin och eftersom trasor tål vatten kan de tvättas och blir vips lika trevliga som när de var nya igen. Tänk tex på att du ju faktiskt tvättar dina kalsingar.... de slänger du inte bort minsann.

Min mormor var en pigg kvinna. Hon lämnade blod så många gånger att hon till sist fick sparken pga att hennes ådror var helt sönderstuckna. Hon gav sej inte så lätt dock och de fick allt prova några gånger till innan hon till sist fick behålla allt blod för eget bruk så att säga. 

Jag blev blodgivare nån gång i 20-års åldern har jag för mej och lämnade blod utan problem ett antal gånger innan jag blev gravid och fick ett naturligt uppehåll i det hela. 

Sen när dottern var några år tyckte jag att det var dags igen och så jädra precis den dan som jag skulle lämna blod var jag inte riktigt på topp. 
Jag hade svårta att få i mej frukosten och det är himla smart att äta frulle innan du lämnar blod.

I väntrummet satt en supernervös kille som inte lämnat blod tidigare så jag peppade honom och sa att det inte känns, att det är sån liten mängd blod som tas att kroppen inte ens märker det och att OM man känner sej knepig så är det bara psykiskt. 
Killen var lättad av mitt pepp och såg lite gladare och tryggare ut. 

Så var det dags att lämna blod då...
Jag hoppade glatt upp i stolen som är lite som en tandläkarstol... och blodsugandet startade. Det tar ju inte så himlans lång stund och som avslutning liksom mjölkas slangarna ur och jag har ju en jädra förmåga att vilja se hur allt går till så jag kikade glatt på. 
Tills jag noterade att jag kände mej yr av att se på...

Detta var runt 1996 nån gång och det hade varit väldiga skriverier i tidningarna om en liten pojke som behövde benmärg och jag hade frågat blodgivartanten om just möjligheterna för mej att bli även benmärgsdonator och fått en liten folder om detta som jag passade på att läsa i för att få bort yrseln jag dragit på mej när jag kollade på blodmjölkandet. 

Efter en stund hörde jag något som lät lite som den där sugen hos tandläkaren... och när jag vaknade till i den tandläkarliknande stolen konstaterade jag att det liksom var JAG som lät... och det som lät var min tunga som hade slirpat fast i gommen av att jag låg upptippad upp och ner i "tandläkarstolen". 

Jag hade helt enkelt fått ett blodtrycksfall och svimmat av. 

Den första person jag ser när de hissar upp mej är den stackars gossen som inte lämnat blod tidigare och som jag haft pepp med... Han såg blek ut. Då svimmade jag igen.

Det tog nån timmen innan jag kunde ta mej ut till bilen till väntande familj och eftersom detta var före mobiltelefonens tid hade jag heller inte kunnat meddela mej. Jag mådde så himla dåligt, kräktes och var klen och såklart hade jag redan innan jag lämnat blod haft nåt på gång men som förstärktes av att jag gav bort lite av mitt.

Hur som haver så är jag på G igen. Om nån vecka ska jag åter igen bli blodgivare. Jag lämnade blod några gånger efter den där händelsen men då jag fick blodtrycksfall av stress så fick jag helt enkelt sparken till sist. 
Nu har jag återanställt mej och är helt ärligt nervös men peppad. 

Jag har inte lågt blodtryck, jag är inte stickrädd, jag har bra blodvärden. 

Klart jag ska vara blodgivare! Heja mej!

Jag har läst någonstans att en katt sover runt 16 timmar per dygn och att en grej med att kurra för katter är att skapa vibrationer som förhindrar muskelförtvining och benskörhet pga inaktivitet. Den minsta katten här i hemmet, Sonja, sover förmodligen lite mer än genomsnittskatten men hon är duktig på att kurra så hon kommer att klara sej fint på åldens höst.

Igår sov hon precis hela dagen. Hon hade sovit större delen av natten före också, och dan före... så hon började väl känna sej lite lätt utvilad när vi gick och la oss strax före midnatt. Man hann inte just mer än släcka sänglampan så kom hon in och gnölade, ja liksom som ett gnälligt jam med missnöje i tonen. Typ "jag har ingenting att gööööra och ni bara sooover...." Jag har lite svårt för gnölljudet så jag rev i "JAMEN TACKA FAN FÖR ATT DU ÄR UTTRÅKAD, DU HAR JU SOVIT HELA DAGEN!!" 

Katten gick. För att återkomma kl 03:30. Då med torrgrin. Ljudet kom från en obestämd plats i rummet och efter 5 minuters gnöööl och bööööl och med försök att låtsas sova för att få henne att ledsna frågade jag "MEN VAD ÄÄÄÄR DET SONJA?!" 

...

...

...

Helt tyst. Ok då sover jag väl då. 

...

...

...

"Gnöööl!"
Jag for upp ur sängen och började leta katt i mörkret. Ingen katt och inget gnöl.
Jag vet ju hur hon funkar... ja om jag hade gått och lagt mej hade hon bara väntat en liiten stund för att sen fortsätta sitt gnölande. Fredrik låtsades fortfarande sova. Jag letade och letade men det är jävligt svårt att hitta en liten svart katt i ett mörkt sovrum mitt i natten så jag tände taklampan. 

"MEN VAD GÖÖR DU?!" Fredrik gillade inte mitt tilltag så värst... Jag var ju redan irriterad på katten OCH på gossen som lotsades sova så jag svarade "JAMEN VAD I HELVETE TROR DU.... LETAR KATT FÖRSTÅSS!!!"

Jag passade på att gå på toa och kom på att hon ju såklart satt ute på balkongen och lät, man är ju inte så snabbtänkt mitt i sömncykeln liksom...
Alltså gick jag tillbaka in i sovrummet och öppnade balkongdörren. 
Ingen katt. 
Då fick Fredrik nog och flög upp ur sängen och som från ingenstans dök katten Sonja glatt upp och struttade före Fredrik upp i köket för att få lite nattamat serverad. Katt nöjd. Jag vaken. 

Jag hinner nästan bli lite trött då det smäller till i kattluckan uppe i köket och in kommer kissen Sören som varit ute på nattäventyr utan syrran. Sören såg att det lyste lite hos oss och in i sovrummet kommer glad Sören med rumpan rakt upp och med ett jam som antagligen var menat som "MEN ÄR NI VAKNA!!!" började hon stångas kärvänligt. Sen skulle hon absolut tälta under Fredriks ben så han fick lägga sej i en kanske inte helt sovvänligt pose för att få en nöjd katt nr 2. 

Då kommer Sonja tillbaka till sovrummet för att ta sej en liten tupplur. Hon brukar sova i hängmattan som bildas mellan Fredriks knän och nu var ju knäna omgjorda till tältställning.... Surt la hon sej på sidan om Fredrik och rullade ihop sej för att söva. 

Jag var därmed klarvaken.

I natt blir det örproppar.

Jag har alltid gillat att pyssla och knåpa och det är inte några projekt jag haft genom tiderna. Jag har stickat tröjor, virkat mormorsrutor som jag inte monterat ihop, jag har försökt virka dukar, jag har gjort blommor av nylonblommor. Det var så fruktansvärt smaklöst men roligare än smaklöst så jag och min kompis pysslade med det ett tag innan vi raskt hittade på något annat att knåpa med. Jag har målat och tecknat, dyraste projektet var när jag anmälde mej till en oljemålningskurs och därmed betalade kursavgift, färger, penslar, jox att ta bort färgen med, saker att måla med färgen på, en hållare för penslarna, några mer färgen än rekommendation från läraren, bensin till bilen för resa till och från kursen ett antal ggr x 6 mil... och sen blev det en liten ynkans tavla som dessutom är borttappad i nån flytt. Kol och akvarell har jag testat också och blyerts såklart och jag har graverat i glas, påtat och sytt en massa...

Såhär snygga blev aldrig mina nylonstrumpsblommor...

Något jag aldrig riktigt har gjort är Makramé!

Min mormor var en pysslig dam och HON gjorde makramésaker när jag var liten. Det var blomamplar och brickhängare och till och med en väst har jag för mej. Jag kan eventuellt ha gjort ett skärp på något sommarläger jag var på men annars så har jag liksom haft makramépysslet kvar att testa tycker jag.

Grejen med makramé är att det liksom är ganska så fulsnyggt. Man blir lite imponerad när man ser hur knytandet växer fram och skapar mönster men att sen kunna ha det till något är ju en annan sak och så i natt när jag inte kunde sova låg jag och läste tidningar på mobilen (med nightmode inställt och lyset superdämpat så jag inte skulle bli pigg) och då hittar jag detta: 

9 inredninstrender som kommer att vara helt ute 2017

Eftersom dottern och hennes gosse fixar och inreder tänkte jag att jag måste läsa på lite så jag kan hejda dem om de gör något som bryter mot trenden så att säga.

Där räknades det upp saker som Fiolfikus (hade man på 80-talet och jag missade den trenden nu), Marockanska puffar, chevronmönster (gillade jag inte i alla fall) och sen... på plats nr 10...

10. Makramé

Först och främst är det ju konstigt att det kommer på tionde plats när det bara ska vara en lista på 9 saker men det jag stör mej mest på är att nu hade jag äntligen chansen att skapa mej något som dessutom hade varit trendriktigt i makramé och då missade jag det tåget. Det förra tåget gick sent 70-tal, tidigt 80-tal någon gång och om jag ska vänta lika länge igen så kommer jag ju att vara i den ålder som mormor var i när hon var i sitt esse. Inget fel i det förståss för då jävlar kan jag makraméa på heltid. Nu ska jag vara lite smart och avvakta tills trenden lagt sen helt och sen ska jag köpa upp makramésnören svinbilligt och ha så jag är redo när trenden kommer tillbaka igen...

Uppskattningsvis runt år 2060 någon gång. 

Jag har ett hopplöst behov av att dela med mej av små som stora saker som händer mej och eftersom det mest händer småsaker så kan man hinna med väldigt många saker på en dag ibland och då blir det ett jädra statusuppdaterande på Facebook. Jag har full förståelse för att detta kan upplevas som tramsigt och flamsigt men vad gör man när man liksom bara inte kan låta bli att slänga upp en bild eller en liten filmsnutt då och då?

Idag har det hänt väldigt väldigt lite.

Saken är den att jag har svinmycket att göra och har haft det under en längre tid och vad händer då? Jo, jag vill liksom inte göra nåt. Samtidigt blir jag sjukt rastlös och börjar på med en miljard småsaker. Här kommer exempel på vad jag inte fått gjort idag:

Förmiddan sprang iväg och sen masserade jag lite på eftermiddan. När jag väntade på att den näst sista kunden kvicknade till kom jag på att jag skulle ta och sy lite vetevärmare! Det har jag tänkt gjort jättelänge men inte haft tid. Nu vorde det bra att få det gjort så jag kan sälja dem på mässa i helgen och nästa helg.

Den sista kunden började prata om att basta och då kom jag på att jag minsann skulle ta och basta i kväll! Det tar ju en stund innan bastun blir varm och jag var lite kulen så det blev en dusch istället. Innan jag skulle sätta igång och sy.

Kom på att jag skulle koka två sorters läppcerat först bara men kom av mej och började leta efter själva veken som man har till ljus eftersom jag kom på att jag kanske skulle ta och göra lite bivaxljus och ha med mej på mässorna nu före påsk... Hittade inte veken så det blev inga ljus.

Skulle plocka ur diskmaskinen i kokrummet men då vad alla nydiskade hinkar fortfarande väldigt blöta så de fick stå kvar och då kunde jag inte heller stoppa i ny disk. Kom på att jag nog skulle tvätta en vittvätt så jag böjrade stoppa in lakan och vita handdukar från massagen. Det var inte så mycket vittvätt så jag rev ur tvätten igen och började stoppa in kulörtvätt. Sen började jag tänka på hur jobbigt det är att flytta över den tvättade tvätten från tvättmaskinen till torktumlaren så jag rev ur tvätten igen. Kan ju tvätta i morgon istället... Helt otroligt tramsigt!

Ledsnade på tanken att göra cerat och glömde att jag tänkt sy så jag satte mej på kontoret för att leta fram ett papper som jag letat i en vecka. Vill verkligen hitta det där pappret så jag kan lämta iväg hela februaripärmen till rara jäntan som sköter om mina papperspärmar så jag inte hamnar i finkan. Det är svårt för henne att rädda mej från finkan när hon inte får några papper.

Mitt i letandet efter det jävla pappret började jag kolla på olika alternativ för webbshop eftersom min webbshop ser för taskig ut. Jag blir inte klok på det där och har letat flera ggr tidigare och det slutar med att jag har kvar i min fula shop som jag får be om ursäkt för och så började jag fixa med en affisch istället. I publisher. Jag har bara A4 papper hemma och tror inte jag kan skriva ut nåt större heller med min skrivare så nu blir det ett sånt där klipp och tejpa ihop event av det hela. En affisch lagom till en gatupratare har jag nu fast i nio delar. Tänkte tejpa ihop den men kom på att jag kanske skulle ta och göra lite fruktsallad istället.

Knep å knåp... Affischen är ungefär lika splittrad som den som gjort den!

Hackad ihop en fruktsallad och ville ha vispad grädde men ville inte dra ner en stor buke och gräddvispen så jag rev fram en sån där shaker. Har för mej att jag varit på nåt Tupperwareparty där det skakades grädde i en sån. Jag skakade och skakade och skakade och skakade och sen tog jag fram gräddvispen och en slickepott för att få ur den lilla mängd grädde som jag åstadkommit. Satte mej vid datorn med det smaskiga och drällde grädde över hela kläderna. 

Skrev ut några fakturor och lyckdes packa några paket innan jag kom på att man kanske skulle ta och börja blogga igen... 

Det sista jag tänkte innan jag började skriva ihop det här tramset var att jag minsann skulle hoppa i säng och läsa den där boken jag köpte för ett tag sen. Den kommer att göra mej till ett rikt troll och rika troll har råd att ha en sommarstuga på Mallis. Jag vill vara ett rikt troll med sommarstuga på Mallis så nu går jag och läser bokhelvetet.

Ska bara borsta tänderna först.

Undrar om man skulle ta och fila fötterna också... och klippa naglarna... kanske vika tvätt och herregud städa garderoben... och kanske fixa en bättre läslampa till sängen... Jäklar jag ska upp i svinottan i morgon och jobba på gamla jobbet och måste ha matlåda. VAD ska jag äta?! Undrar om vi har några mackor? Hmmm... man skulle ju kunna ha med sej fruktsallad till frulle men då skulle jag ha hackat ihop mera på en gång... 

Börjar med tänderna.

Telefoner.

Man kan ju liksom nästan inte leva utan dem men i mitt fall skulle de kunna orsaka en för tidig död känns det som ibland. 

För några år sedan kom Izettle och eftersom jag är företagare och flänger på lite marknader och mässor då och då kändes det som en bra idé att skaffa den typen av kortbetalning. Izettle kopplas till mobilen och gör att du bara betalar då du använder kortbetalning och inte annars. Perfekt! För att kunna använda Izettle krävdes det från början att man hade en Iphone och då var jag inte sämre än att jag köpte mej en sådan. 

Snål och lite fattig som man är tyckte jag det var lite mastigt att betala hela mobilen på en gång så jag band mej vid ett abonemang på två år och fick då pytsa in pengarna lite pö om pö under dessa två år. Dumt tycker några, smidigt tyckte jag. Denna mobiltelefon funkade superbra och allt var frid och fröjd. Sen gick de två åren och nya möjligheter öppnade sej, som att man skulle kunna göra samma sak igen tex! Alltså, få en ny mobil, binda sej på två år och sakta men säkert betala av luren i fråga. Jag tog en Iphone igen.

Ni har sett dem.

Dagens mobiltelefoner.

De är liksom gjorda av glas och har ingen som helst skyddsutrustning med vid köp. Det bygger på att man antingen är oooooerhöööört försiktig eller att man bums köper något som gör att telefonen tex klarar av att ramla från sängen och ner i golvet lite då och då. Jag är inte ooooooerhört försiktig så jag köpte nåt gumerat jox som jag satte på telefonen. När jag pratade med morsan sa hon att det inte hööördes vad jag sa men eftersom hon hör superdåligt tänkte jag att det var hon som hade snålt med ljud uppdraget på hörapparaterna och babblade på. Så noterade jag att folk sa "VA?" väldigt ofta och till sist pratade jag med sambon i telefon och då säger han att morsan har rätt; det hördes inte vad jag sa. Det lät som att jag mumlade/inte pratade ur skägget riktigt liksom. 

Jag ringde således Telia och berättade att jag fått ett måndagsexemplar.

Gossen jag talade med hävdade att det berodde på det gumerade skyddet jag köpt och han menade att jag köpt det av en icke seriös handlare. Jag köpte då ett nytt skydd av en som jag ansåg vara en seriös handlare. Mumlandet/skäggpratet fanns kvar även med detta skydd. Det blev liksom mer och mer att jag chansade och körde utan skydd och såklart tappades telefonen till sist en gång för mycket och sprack. Detta skedde nån dag innan jag skulle iväg på mässa och jag var i desperat behov av att ha med mej min telefon för kortbetalningens del. I denna stad kan man inte lämna in mobilen på lagning på korrekt sätt så jag kontaktade en lokal förmåga som mot några hundralappar för arbetet och några flera hundralappar för delarna bytte glas. Det kostade i det närmaste tusen spänn men var snabbt fixat. Glad var jag. 

 
Tråkigt nog försvann inte defekten som telefonen hade från början utan jag fick fortsätta att slita av skyddsgrejorna (vid det laget hade jag köpt på mej ett gäng olika ska ni veta) såfort telefonen skulle användas och JAJAMENSAN, jag tappade den ute på gården precis när vi fått fint och lagt nya stenar på gården. Stenhårt var det och jag kontaktade åter igen samma gosse som glatt bytte display igen. Nu började hela telefonen kännas ganska glapp och jag blev mer och mer noga med de där skydden. I augusti 2016 går min bindningstid ut och då har jag även betalat färdig på samma telefon och jag vill liksom ogärna kosta på mej en ny telefon före jag betalat denna som orsakat mej så mycket krångel och bök. 

Telefonen började bli riktigt ful nu. Den glappade som bara den, hemknappen hade lossnat och blivit ersatt av en tejpbit. När tejpen blivit dålig satte jag dit mera tejp och ett tag hade jag den i en sån där kirurghanske för den var så rasslig. Hela tiden har jag betalat på en försäkring och funderade då och då på om det kunde vara ide att kontakta Telia för att kolla upp hur man skulle kunna lösa min situation igen men tiden har liksom inte funnits.

En dag i november 2015 hade jag telefonen med mej när jag borstade tänderna. Jag la den, med gummerat skydd OCH med ett sk. helikopterglas (som jag köpt för en par hundra) över displayen på handfatet och så petar jag till den så den ramlar ner på badrumsmattan. DÄR tog livsenergin slut i den telefonen. Det var helt kört att se nåt alls på displayen och jag försökte åter igen kontakta Telia då jag liksom böjrade ledsna på att lägga ut en massa pengar på den här trasiga jäveln. 2x1000:- på displaybyten dryga tusingen på olika skyddande åtgärder. Det var en jääävulks väntetid för att ta sej fram på chatten, ringa var uteslutet då det liksom var mitt ärende att telefonen givit upp, maila var inte att tänka på då det var 48 timmars svarstid och jag är en otålig lymmel.

För att göra en lång historia kort så trasslade jag på med det där nån dag, sen tvingade jag gossen jag lever med att trassla vidare och sen blev telefonen bara liggande eftersom det liksom inte gick att få till någon bra lösning. Den gamla mobilen skrämdes igång och den har jag haft sen dess. 

För nån vecka sen fick jag för mej att göra ett litet försök med detta igen. Jag har ju ändå en försäkring som jag fortsatt att betala på så jag ringde Telia som hänvisade till deras försäkringsbolag som hänvisade till att jag skulle göra en anmälan via deras hemsida och så pratade jag med folk hit och dit och skrev i chattar och hade mej och till sist så verkade det som att jag minsann skulle kunna få fanskapet lagat på ett korrekt sätt trots allt. 
Bara att lämna in den i närmaste butik... som ligger i Gävle eller Hudiksvall.

OK.

Vi skulle ändå fara till storstan Stockholm så då fick den väl åka med då. Vi brakade iväg på fredag mitt på dan och efter lite stopp kom vi fram till dottern och hennes gosse. De hade saker på g med att söka jobb och vi ville göra stan så vi kastade in packningen och tog T-bana in till stan. Där styrde vi stegen mot närmaste Teliabutik och efter lite väntande drog jag fram telefon och försäkringspapper ur fickan. 
"Jaaaa, men hmmmm.... " sa tjejen vi fick hjälp av.
"Alltså, om ni vill ha mobilen snabbt så kan ni åka till vår verkstad. DÅ får ni den på fyra timmar" säger tjejen.
"Ok, men hinner de verkligen få den klar i dag då, klockan är ju rätt mycket" säger vi
"Ja, ooo ja!" säger bruttan.
"Men OM de inte hinner, då skickar de den på posten va!?"
"Nä, det gör de ju inte förståss..."
"Har de öppet i morgon?"
"Nä, det har de ju inte förståss..."
"Men om vi lämnar den här, då skickar ni den när den är klar va?!"
"Näää, man måste ju hämta den själv..."

MEN GAAAHHHH....

Vi tog T-bana till verkstaden. 
Den låg vid dotterns place.

Där halade vi fram papper och lur och fick ett frågetecken tillbaka.
"Ehhhh... ni ska ju EGENTLIGEN gå in i en Teliabutik innan ni kommer hit och göra en anmälan, åsså ska de skicka ett SMS till oss...."
"Jamen.... vi HAR ju varit i en Teliabutik och de skickade hit oss....
Nåja, hon tog papper och lur och kikade lite. Sen bad hon oss vänta och kom så tillbaka efter en stund och meddelade att de inte FÅR laga den.

Dels hade jag ju lagat den på ett icke korrekt sätt och DESSUTOM saknades ju hemknappen! 
Hemknappen MÅSTE man ha om man ska kunna laga telefonen. Utan hemknapp ingen lagning. 
Oerhört dumt och hur fan ska man kunna veta det?

Ärende ej uträttat. Jag såg mej om efter en yxa för att kunna slå sönder det som var kvar av telefonen. 
Hittade ingen yxa så jag stoppade ner den i fickan istället.

Jaja, jag har ju ändå kvar den gamla skapligt fungerande mobilen.
Ända fram till i söndags. 

DÅ gick det plötsligt bara att snacka i den om man hade högtalarläget på och jag fick liksom nog.

Gossen och jag åkte till Valbo och jag köpte en ny mobil som jag betalade kontant, ingen bindningstid här inte. 6000:- kostade aset och jag blir arg bara jag tänker på det men den är onekligen finfin och bra på alla de sätt.

Ni vet hur det är när man har nåt lite nytt, det är kul och på måndag morgon ringde det så jag svarade glatt.

"Hejsan ANNIQA, jag heter... och ringer på uppdrag av Telia. Hur tycker du att det fungerar med ditt Teliaabonemang?"
"Ehhhh... nu blev jag allt lite tagen på sängen, hur menar du nu?" säger jag

"Jo, jag ser att du nu betalar 400:-/mån för ditt abonemang och telefon och det kan vi sänka till 360:-/mån och då får du dessutom en HELT NY TELEFON HELT GRATIS.

...

...

...

...

"ALLTSÅ NU TROR JAG TAMEJFAN ATT JAG FÅR EN HJÄRTINFARKT!" sa jag och drog snabbt att jag är så inåthelvete jädra sur och missbelåten och att HAN HADE VÄL KUNNAT RINGT LITE TIDIGARE....

Han önskade mej en trevlig dag och till och med trevlig påsk.

Jag önskade inte det tillbaka.