Hör ni till dem som kollar på skräckfilm? Jag gör det inte för jag mår dåligt av det.
Det kan verka hur oförargligt och larvigt som helst just när jag kollar men sen har jag svårt att sova och drömmer om detaljer ur filmen.

Av samma anledning  borde jag ju låta bli att kolla på andra saker som inte gör att man mår helt ok efteråt!

I helgen var jag i Rättvik och på lördag kväll låg jag och slösurfade lite och hamnade till sist på en sida med detta klipp som den som vill får kika på och den som tror att den kommer att må dåligt av kan låta bli att se på.
Redan rubriken säger en hel del om vad som kommer att hända:
"Galet stor finne på ryggen sprängs!"

Jag valde som sagt att titta och eftersom klippet är 4 och en halv minut långt kunde jag när som helst sluta titta men FORTSATTE!!! Det är helt obegripligt!!! Jag äcklades, förfasades, förundrades och mådde riktigt illa MEN tittade vidare och det värsta av allt är att jag på nåt konstigt sätt skulle vilja vara hon som "opererade"....

Jaha, hur många kan låta bli att titta på den här skiten nu då?

Gud gav oss den fria viljan och den får vi använda hur vi vill. Trevligt måndag!

Nu har min "lediga" sommar passerat och jag måste säga att jag känner mej priviligerad som har ett så bra liv.

Jag har ju min lilla firma som jag fixar på med (www.hemkokat.nu)  och härom dan när jag och den här snygga killen som jag lever ihop med åkte bil hörde vi hur det spekulerades på radion. Dagens tema var: "Vad skulle du göra om du fick en och en halv miljard?!" Folk ringde och smsade in sina svar och det är ju svårt att sätta sej in i hur det skulle vara att plötsligt vara så äckligt rik! En tjej sa att hon skulle betala av sina lån, ge pengar till sina föräldrar och syskon, resa och sen bara jobba när hon kände för det. Först fnös vi åt henne men sen har jag tänkt på det där.

Egentligen så jobbar vi kanske mera än vad vi behöver nu... Vi har liksom blivit så krävande på nåt sätt :o)
Förr jobbades det för att ha tak över huvudet och för att ha mat på bordet (jag är kvar på den nivån av inkomst...) men nu ska vi dessutom ha superdyra saker som TELEFONER! Tänk förr, då hade man en telefon som satt fast i väggen och den höll nog sådär 30 år eller nåt. Nu är det mobiltelefoner som gäller och de är skitdyra att köpa, inte så superbilliga att ringa på och framförallt, DE GÅR SÖNDER! Om man som jag envisas med att betala av telefonen under de två år jag har bindningstid på den och vägrar byta telefon innan den tiden har gått ut så ligger man rätt så risigt till. En mobiltelefon förväntas typ inte fungera så länge har jag noterat. De slutar ladda, displayen ger upp, de blir seega och till sist så driver de än sakta men säkert mot vansinnet och man planerar för dess död då bindningstiden gått ut. -Jag planerade att hugga sönder min förra telefon med yxa eller eventuellt åka till någon som äger en revolver och be att få den avrättad med en kula... men så råkade jag faktiskt dränka den på en marknad i somras och så var liksom det bekymret ur världen.

Jag kan forsätta rabbla upp saker som är dyra att ha men som liksom hör till skapligt normal standard... dator (vill inte vara utan den!), teve (klarar mej utan den och vet inte hur man får på den nya STOOOORA som snyggingen köpte härom veckan) (...kom aldrig på hur den förra funkade heller förresten... jag kan absolut leva utan teve!), bil som ska ha soppa, nya fönster för det har blivit så jäkla dyrt att värma upp ett hus, GPS när man åker i bilfan (skulle aldrig köpa en men har nu fått inte mindre än TVÅ stycken av svärfar och jag har tackat honom ordentligt för det - hade inte kommit fram å tillbaka till Piteå för nån vecka sen annars inbillar jag mej) Jamen ni hajar, hela hemmet är fullt av tekniska prylar som snabbt går ur tiden och som man liksom gärna vill ha!

Jag såg nåt avsnitt ur en fantastisk serie på teve förra hösten som jag gärna skulle vilja se mer av (om jag bara får på teven) som hette "Bonderøven", eller på svenska "Hundra procent bonde". Där får man följa en dansk kille som försöker leva efter självhushållets regler och visst fanken jobbar gossen hårt men kanske inte på det här trista sättet som de flesta andra av oss gör veckorna igenom. Vissa saker som att föda upp djur för att slakta skulle jag skippa, jag blev allt vegetarian om jag skulle leva efter självhushållets regler, eller så skulle jag blunda för hur maten dött och byta till mej en köttbit då och då... Jag skulle såklart koka cremer och jox för att ha nåt att byta till mej bra saker med och till sist så är det bara att inse, man vill ha mera saker nu än innan man visste att de fanns...

Ja, det där skulle jag kunna spekulera i hur mycket som helst men det jag i alla fall har kommit fram till är att jag skulle fortsätta med mitt kokande av hudcremer, liniment och annat även om jag vann en och en halv miljard. Det är stimulerande och jättekul! Jag gillar att stå på mässor och marknader och jag blir så himla glad när nån hör av sej och är nöjd med det jag gjort. Jag kommer aldrig att bli rik på den här firman men attans vad spännande det är att pyssla med allt. Jag jobbar på ett "vanligt" jobb 80% utom under några månader på sommaren då jag tar tjänstledigt för att leva loppan med min firma och ha semester i en härlig mix. Idag är det fredag och jag är "ledig" från jobbet och har pappersdag med min firma har jag bestämt. Det ska jag skynda mej fixa med strax och sen ska jag ut i solen för så är det när man rår över sin egen tid, man kan ta sej ledigt om man vill men det KAN innebära att man får kliva upp klockan 4 på morron för att göra 300 läppcerat... Nemas problemas bara man har bestämt sej för det själv!

I alla fall så har jag flyttat hem kokeriet nu efter att ha haft en lokal i några år. Jag stortrivdes i lokalen men ni vet, borta bra men hemma bäst. Nu kan man liksom koka nåt, fippla med papper, köra en maskin tvätt, sola och äta lunch med den snygge! Livet leker :o)

Den ena brorsan har köpt sej en stuga i fjällen och vi har hållt oss så pass väl med den familjen att vi fått varit där och njutit av deras sällskap, stugan och fjälluften två gånger. Senaste gången var från brorsans födelsedag den 26:e december och över nyår. Superkul hade vi och det är attans trivsamt att få rå om varann sådär under några dagar. Det blir liksom en speciell stämning när man turas om med matlagning, åker lite skidor, går och badar, spelar spel och kort sagt umgås och aktiverar sej varvat med slöande och slappande.

Ur denna känsla föddes idén till "Söderhamnsveckan". Jag tänkte att jag liksom ville bjuda tillbaka lite och istället för fjällvärden skulle miljön bli vårt hem, Söderhamn och dess omnejd. De andra syskonen och morsan kopplades in på det hela, vi fick till ett veckoslut som passade alla och sen sparkade vi igång. Just att vi kallade det för söderhamnsveckan var mest för att broder H blev stressad av bara tanken att behöva umgås med oss andra i en hel vecka :o)

Starten gick kl 17.00 i torsdags med enkel mat hos oss och sen har vi hunnit med att vara på Trivselkväll på Berget med Christer Sandelin som artist (nåja...) och de modigaste av oss (jag tex... ) var upp i tornet på Oskarsborg. Sen har vi varit till Stenö och badat i havet (nåja... broder H och ungarna badade). Bruna som pepparkakor eller kanske röda som kräftor blev vi och efter ett köande till duschen stack vi över till broder G som bor 150 meter bort på barhäng och supergod mat, tipspromenad och sång och spel (som jag missade för jag gick hem å tvingade morsan i säng och hamnade i säng själv med).

Kvart över 8 på mornarna har de som varit sugna tagit en morgonpromenad och först trodde jag att jag skulle bli själv på prommis men varje morgon var vi en imponerande klunga som traskade iväg och tittade på stadens promenadvägar. Lilla h, broder Hs son pinnade på i samma tempo som oss andra både igår och i morse och igår tog han lika långa steg som han som jag bor ihop med. Den gossen är 187 lång, lilla h är 130 lång och deras steglängd var typ lika. Kul att se och då var promenixen på 6 kilometer drygt. Rapp gosse det där!

Igår var det korvgrillning i Ålsjön på förmiddagen, följt av golf på korthålsbanan, sen grillning och frågesport OCH till sist kom jag ihåg att ta fram min julklapp -sockervaddsmaskinen! Succén var ett faktum och alla upp till 44 års ålder flockades med blompinnar för att sno ihop sockervaddstussar. Vi testade att ha i lite eterisk olja från pepparmynta och apelsin också och det var baske mej inte så pjåkigt! Lilla h rundade av aftonen med att göra eget Bregott av grädden som blev över efter desserten. Supergott blev det och för den som undrar så gå gör man smör (eller köper färdigt smör) som man sen mixar med rapsolja och vatten och sen saltar efter smak och humör.

Jag har säkert glömt en massa saker vi gjort som en sak som jag kom på nu....
Brodern och svägernskan var och handlade grillsaker igår och morsan åkte med i deras bil. Morsan var inte sugen på att gå med in i affären utan stannade i bilen. Brorsan låste av gammal vana och efter några minuter var det varmt som tusan i bilen. Morsan försökte alltså öppna fönstret och fick därmed igång larmet på bilfan! TUUUUT TUUUUT TUUUUT TUUUUUT... lät det och där satt hon inlåst i värmen och fick försöka gömma sej så gott det gick :o)

...Ja, sen hade ju dottern en demo av kosmetika som hon säljer också!

...Jomen sen spelade ju brorsdottern in en låt som hon sjöng i broder Gs studio!!!

...

Det kommer nog flera rapporter om de här dagarna men nu har alla åkt hem och jag ser redan fram emot Söderhamnsveckan 2013!

Att få -eller ge bort en upplevelse är något jag gillar!

När jag fyllde 40 tex blev jag bortrövad av familjen på en mysig SPA-dag och sen på kvällen var det samkväm hemma hos syrran och gemensamt firande av mej och syrrans svägerska.
Sånt minns man har jag tänkt och efter det har jag försökt att anamma just detta i mitt liv.

Nu har brorsans dotter tagit studenten och det ska ju firas. Vi köpte ett gäng biljetter på båt till Åland och brorsdottern blev lika glad som vi över resan.

Idag var det så dags att bege sej. Vi åkte i gooood tid hemifrån med ett kort stopp för tapetinköp i Gävle och ett nästan kortare stopp för fika.

Sen hamnade vi i den stora BILKÖN in till storstan och bilkön i kombination med GPS:ens nedräkning inför beräknad framkomst till destinationen var inte alls bra för mitt blodtryck! Vi skulle lämna land kl 18:00 och det blev mindre och mindre tid att spilla på. Vi skulle ju hinna parkera och ta oss ombord och hitta och kanske kissa och JÄVLAR ANAMMA VAD STRESSIGT DET ÄR NU!!!!  ..hann vi tänka innan vi till sist sladdade in på kajen.

Den där snygga killen jag har lämnades i bilen för att parkera medans jag och dottern och hennes kusin sprang med packningen in för att kolla OM vi kanske möjligen skulle kunna hinna med båtfan!

När vi kom inspringades var det en kille som hejdade oss och undrade om vi skulle med Cinderella... och sen sa han att den gick nyss...

Ok, jag traskade bort till en informationsdisk och för att göra en kort historia lite längre kan jag väl säga att jag och tanten i luckan fick ett sånt där MÖTE som man kan se på film där människor plötsligt känner att de förstår vilda djur... Tanten hade haft en jobbig dag och berättade att hon mått dåligt nyss, varit yr och så och jag stod där och tyckte synd om. Hon tyckte synd om oss som missat båten pga trafiken och till sist hade tanten fixat till det så att vi kom med en båt till Åbo istället!!!

Nu var det inte längre snack om 2 2-bäddshytter utan det blev en invalidhytt med 3 bäddar (på 4 pers...) men vafan gör väl det!

Blödig som jag är tog jag till sist till lipen när det hela var klart och vi alltså inte skulle behöva åka hem utan båttur.
Tanten blev också blöt i ögonen och klappade om mej och sen var det bara att gå och gömma sej en stund och komma till sans för att inte skämma ut sej ytterligare.

Hej å hå. Nu är vi ombord, har varit och grisat i oss ett smörgåsbord som hette duga och sörplat i oss lite vin och nu ska vi visst gå på Taxfree. Tjooo hoooo  vad kul det är med uppleverlser.

... och som Studenten nyss sa: "Vad myyysigt att vi fick bo tillsammans hörni!!"

Ibland tar saker och ting lite längre tid än man har tänkt sej det tror jag alla kan skriva under på.

Nu ska jag ge ett litet exempel på detta och det är inte alls med elak ton eller på något sätt pikande utan helt enkelt bara ett exempel på hur en sak som skulle vara så fjantigt enkel helt enkelt bara blev uuuutdraaaagen.

När vi köpte huset och medföljande tomt hade vi ett fiint stoooort träd men eftersom vi gillar sol mera än träd bestämde vi oss för att trädet skulle bort. Vi hade även en massa mindre träd som skymde staden och även där bestämde vi att vi gillade utsikten över stan tusan så mycket mera än sly!

Sagt och gjort, juorhavande motorsågsinnehavare inkallades och efter att han halvt och halvt svettats ihjäl fick han undan det mesta av det som skymde utsikten och sen efter att ha hämtat andan i nån vecka eller så kom han tillbaka och fick undan resten. Redan då hade vi snackat en hel del om det där större trädet som skulle fällas och nu var han liksom på hugget (men var inte det ett klämkäckt sätt att formulera sej i detta sammanhang...) och han gav sej på solförmörkarträdet med motorsågen. Nu hade han ju som sagt fällt undan en mindre skog åt oss redan och kedjan på sågen började allt bli lite sliten. Det stora trädet var av den snabbväxande sorten enligt motorsågsmannen växer de nåt så in i helvete fort att de liksom drar med sej sand och jord i barken upp på sin färd mot större och ståtligare höjder. Kedjan blev klassad som superslö och blev inlämnad på tillfixning.

Detta var någon gång i slutet av förra sommaren och det tog väl nån dag för kedjan att bli vass, sen kom annat emellan för motorsågsmannen. Sen var han hit nån gång och nämnde att trädet minsann skulle fällas. Det började bli kallt ute, vintern var i antågande och trädet skulle ju alldeles bestämt ha fällts innan det blev så där jädra mycket snö som det har varit om vintrarna på senare år... Sen var vintern här och man skulle väl ha tagit bort det där trädet för det är ju faktiskt inte så mycket snö men å andra sidan så var det väl det samma om det står där det står också för nu är man ju inte ute på gräsmattan och solar direkt...

Motorsågen har hela tiden legat i vårt garage i väntan på kedjan men för sådär en månad sen fick svärfar på nåt sätt för sej att trädet skulle fällas och tog med sej SIN motorsåg hit. Han började snacka om att "man skulle ha grääävt upp här runt stubben så man slipper få en ful stubbe...." men spaden var vid det laget inpackad bakom en massa grejor i garaget och omöjlig att få fram så vi avvaktade och svärfar sa att han minsann hade en spade som han kunde ta med.

Svärfar kom hit nästan varje dag, dock utan spade och hans motorsåg låg på vårat köksgolv. Han som från början var ämnad för att fälla trädet kom hit och meddelade att "i helgen kommer jag och tar bort trädet!" Helgen kom och med den fint väder och återvändardagar. Trädet stod kvar, eller i alla fall det som återstod av det efter den första tilltuffsningen förra sommaren - en stubbe på sådär 3 meter....

Eftersom den som först givit sej på trädet åter tagit på sej uppdraget att fälla det tog svärfar hem sin motorsåg som jag vid det laget var rätt less på att kliva över i köket.

Sen gick tiden och annat händer ju i livet... tex för han med sågen i vårt garage!

Han har haft en väldigt liten och fjantig men på alla sätt bra bil som nu har sjungit på sista värsen ett tag. I väntan på skattepengar eller annat tillskott i kassan har den dock fått hänga med så gott den har kunnat. Mannen med såg och bil jobbar skift och för nån vecka sen när han kikar ut över parkeringen sådär på nattkvisten när han kommit hem från jobbet ser han en mindre flock människor runt lillbilen! Han tjoar till och flocken skingras och när han tittar till vad som hänt ser han att man försökt tjuvkoppla och alltså SNO bilen! Den redan ack så risiga bilen är nu sönderslagen och försäkringsbolaget kontaktas. De vill ju såklart inte laga upp den utan bilen skall lösas in.

Nån natt senare kikar han ut igen vanan trogen och då ser han.... INGEN BIL!!! Nu har nån/några LYCKATS med att få igång kärran och tuffat iväg med den på okända äventyr. Denna gång är det polisen som får ge sej ut på jakt och till sist får mannen som äger en såg men ingen bil rapport om att bilen faktiskt hittats. -Uppeldad och det bara nån kilometer bort. Allt detta besvär för att köra nån kilometer och sen elda upp bilen. Ibland fattar jag inte vad folk lägger energi på?!

Nåja, det är klart att man inte drar igång nåt tjat om att fälla träd och sanningen att säga har ju även en annan fullt upp så det där med trädet ploppar bara upp lite sådär som "ja, just ja... man skulle ju haft bort det där också..."

Så var det härom kvällen, då hade visst den bestulne fd bilägaren men fortfarande sågägaren... varit hit och svärfar är inte den smidigaste utan han hade väl gått på om trädfällningen och NU förstår ni ligger det till såhär om jag har hajat det hela rätt: Kedjan hade lånats ut till nån som hade sågat av den och sen hade den lagats och sen hade den hamnat i bilen eftersom den ju skulle hit till sågen som ligger i vårt garage men sen blev ju bilen stulen och till sist brann ju bilen upp!

Nån som har lust att komma hit och fälla ett träd?

Packar upp diverse saker efter dagarna i Rättvik och hittade just en lapp med texten
"NEJ TYVÄRR, MÅSTE ÅKA HEM. STÄNGER KL 18.00"

Den skrev jag och visade en kille som kom in i butiken (se tidigare inlägg om du undrar var) vid 7-tiden i går kväll.
Jag stannade kvar en rejäl stund efter stängning och gjorde dagsavslut och fixade med manualer för de som ska komma och jobba efter mej och tyvärr funkar det inte att låsa från insidan av dörren just nu (eller kanske just nu, men inte då) och killen kom alltså in och körde lite teckenspråk till mej och undrade om han fick gå upp i tornet.

Jag svarade "nä, jag måste åka hem nu för jag bor i söderhamn och jag har egentligen stängt för en timme sen och bla bla bla bla bla bla bla...."lååång utläggning där som fortsatte tills han pekade på sitt öra.

Ah, tänkte jag. Han hööör inte och då omförvandlade min trötta hjärna det till att jag försökte göra mej förstådd på ENGELSKA men väldigt TYYDLIGT!

"NO, I AM SORRY, WE ARE CLOSED!!!!" artikulerade jag och avbröts av att han gjorde tecken för "har du papper å penna, jag fattar inte vad du säger.

Dags att varva ner tror jag.....

Jag har ju tagit upp det här med min bristande förmåga att uttrycka mej på främmande språk och jag har även varit inne på den här obändliga förmågan jag har att ändå ge mej på att göra det.

I dagarna två har jag varit uppe på toppen av Vidablick i Rättvik och dragit igång en butik där jag och 14 andra hantverkare ska samsas om kunder, utrymme och arbetspass under sommaren. Det är såååå fint både i våran lokal och på hela området och sen sist men verkligen inte minst så har vi ju den bedårande utsikten över Siljan!

I lokalen som vi finns i går man utt i ett 28 meter högt torn som ger en om möjligt ändå bättre koll över utsikten och det är ett populärt utflyktsmål på alla sätt.

Igår kom det in ett äldre par som ville köpa sej biljetter för att se på allt det vackra där uppe och eftersom mannen tilltalade mej på engelska gjorde jag som jag brukar; jag tar och pratar lite så får vi se vad jag säger!

Efter avslutad betalning frågar jag dem alltså på min finaste engelska var de kommer från varpå mannen svarar "from france"

Det är HÄR jag borde ha sagt "ah" eller nåt men eftersom jag så gäääärna vill prata på rätt språk och inte kan så mycket annat än "voulez vous coucher avec moi ce soir" (vill du ligga med mej i kväll) så klipper jag visst till med ett "OH LA LA" med så fransk accent jag kan frambringa.

I samma ögonblick som jag hör mej säga detta så otroligt råtöntiga ser jag hur paret först hajar till och sen skrattar de så de nästan ramlar omkull åt mej. Jag blir nog lite skär om kinderna och ursäktar mej med att det typ är det enda jag kan säga på franska. Eh, är det där ens franska?????

Ok, så går de iväg för sin tornutflykt och då hör jag mej själv prata franska IGEN!
"Bon voyage!" ropar jag efter dem och paret försvinner fnittrande de 143 trappstegen upp.

När de kommer ner igen är jag på helspänn för att inte börja babbla och säga "lavemang, sufflé, creme fraishe" eller nåt annat pinsamt men nu är det minsann DE som babblar utrikiska!

"Hej då" säger de, flinar och går.

Tusan också att jag inte har någon bild på hur snygg jag var i helgen   

Jag var till Rättvik på årets vårmarknad och som säkert många la märke till så var inte vädret sådär supernice fredag-lördag.

Jag gav mej iväg med kaffemuggen i näven i arla morgonstund och när jag startade hemifrån Söderhamn var det några grader varmt och regn. När jag var framme i Rättvik var det 0-gradigt och blötsnö. Dessutom blåste det en del så det liksom horisontalsnöade in på mej när jag reste marknadsställningen.

Jag har 6 meter till förfogande i Rättvik och i normala fall bygger jag upp ställningen i ett nafs. När ställningen är på plats slänger man över en pressening som är dryga 6 meter lång och kanske 4-5 meter djup. En sån pressening blir lite otymplig att trassla med när den blir kall och om man dessutom har vantar på sej som är lika greppvänliga som om man vore gipsad och det börjar bli små blöta snödrivor på presseningen då är det allt annat än lätt att göra det där själv. Jag gjorde det själv i alla fall.

Tja, sen var det kläderna då. Man bör ju klä sej efter vädret så jag hade underställ, kängor, alpackasockar, täckbyxor, tjock tröja och dunjacka. Dunjackan har liksom gjort sitt egentligen och det sticker ut små dunvippor här och där och dragkedjan har börjat tramsa så man kan inte vara helt säker på att den håller ihop nedtill. Jag var alltså inte snyggast i byn men en av de varmaste och det är liksom det man satsar på om man ska stå ute mellan 9-18.

Bilen krockade jag så förargligt med för nån månad sen och den är fortfarande ihoptejpad med silvertejp, jättebucklig, skitig och saken är den att den inom väldigt kort ska få flytta till en bilskrot. Jag ska bara köra slut på bensin först och jag ville gärna ha den med på marknaden eftersom det skulle kännas skitdumt att börja med att packa in all packning i den nya fina bilen vi köpt.

Man får ju stuva rätt bra för att få in allt i bilen och till sist är hela bilen proppfull med lådor och påsar. Inte är det snyggt inte, men det funkar!

Jag måste bara nämna att jag glömde hårtorken hemma ockå så jag har varit ruskig missnöjd med frisyren hela helgen....

Well, i alla fall då på söndag morgon skulle jag checka ut från stället där jag bott under helgen och eftersom jag inte ville bära ihjäl mej så la jag väskan med packning, ryggsäcken med packning och dataväskan i en liten hög och struttade iväg och hämtade bilen för att packa in. Där står jag och försöker trycka in de där grejorna i den krockskadade, skitiga och redan fullpackade bilen och på mej har jag alltså de där varma men ack så osnygga kläderna, håret var som en tuppkam efter mitt försök att få det att inte ligga platt mot skallen, jag var kort sagt inte snyggast i Rättvik. Jag noterar att det kommer en bli med ett gäng unga killar och de gör en sväng förbi mej, kommer tillbaka, åker förbi och till sist stannar de till sådär 20 meter från mej och så sticker en av killarna ut skallen och skriker "MEN DIN JÄVLA TATTARE!!!! JÄVLA ÄCKEL!!!! FY FAAAAAAN!!!"

Det finns tillfällen jag har känt mej både vackrare och mera älskad.